tisdag 26 april 2016

Strängnäs kommun: Revisionens5 viktigaste synpunkter

Vi som fått förtroendet att verka som kommunrevisorer arbetar ytterst på medborgarnas uppdrag. Därför ska vi också agera oberoende av fullmäktige, och presidiet. Men vi rapporterar kontinuerligt om våra granskningar. och efter avslutad ansvarsprövning för verksamhetsåret 2015 kan vi nu avlämna revisionsberättelse.

Vi har granskat all verksamhet under styrelsen och nämnderna samt i kommunens bolag. Vårt uppdrag innefattar att särskilt granska arbetet med internkontroll och redovisningen av hur fullmäktiges mål uppfyllts.
Resultatet framgår av bilagan ”Revisorernas redogörelse”, men några av våra slutsatser bör framhållas här:

1. Mätningen av måluppfyllelse i årsredovisningen har stora brister. Igen.
För år 2015 beslutade fullmäktige om tio övergripande mål. Vi bedömer att endast två av dessa tio mål är uppnådda. Kommunens måluppfyllelse är därmed svag.
Vi understryker vikten av att kommunstyrelsen liksom alla nämnder formulerar mål som är siffersatta, mätbara, accepterade, relevanta och tidssatta.
Uppföljning och analytisk utvärdering är nödvändiga delar i målstyrningen
Om nämnder tolkar målarbetet på olika sätt är det styrelsens ansvar att ha uppsikt och samordna.
Vi har haft samtal med kommunledningen om målstyrningen och noterar den positiva utvecklingen av målarbetet med en ny styrmodell. Vi förväntar oss att se resultat i år.

2. Personalfrågorna har revisionen också uppmärksammats detta år.
Vi har noterat ett flertal risker. Oroande är att sjukfrånvaron fortsatt att öka snabbt och att kommunen ligger klart över rikets genomsnitt.
Revisionen noterar också att personalomsättningen är hög och att rekryteringen är svår, vilket skapar vakanser som leder till ökad arbetsbelastning, och därmed risk för ökade sjuktal.
Personalansvaret ligger på styrelsen.

3. Internkontrollen är oerhört viktig.
Den har utvecklats och blivit mer systematiskt. Kommunstyrelsen har gått i spetsen genom att lägga tid på diskussioner om risker samt genom att besluta om styrande dokument för nämnderna.
I praktiken har dock nämnderna agerat på olika sätt.
Samtliga nämnder måste lägga mer fokus på risk- och väsentlighetsanalyser samt bli mer konkreta i sina beslut om kontrollmoment. När man noterar avvikelser behövs större tydlighet i beslut om åtgärder. Dessa behöver också återrapporteras och följas upp. Ansvaret vilar ytterst på kommunstyrelsen.
4. Kommunstyrelsen ansvarar även för att samordna arbetet med den strategiska utvecklingen. Vi konstaterar att det brister i planeringen av markanvändning och exploatering. Det har funnits oklarheter i den politiska styrningen, och styrelsen bör därför bli mer aktiv i ett tidigare skede i dessa processer.
5. Kommunstyrelsen ska dessutom verka för en helhetssyn inom koncernen. Revisionen noterar att det trots positiva insatser, fortfarande finns brister i form av stuprörstänkande. Det är angeläget att helhetssyn genomsyrar hela förvaltningen, på alla nivåer.


Ansvarsprövningen sammanfattningsvis:

Vi revisorer bedömer att:


• Kommunstyrelsens och nämndernas arbete med intern kontroll under året är acceptabelt, men kan utvecklas.

• Årsredovisningen ger en rättvisande bild av kommunens ekonomiska resultat
och ställning.

•Vi tillstyrker att årsredovisningen godkänns.

+ Vi tillstyrker att fullmäktige beviljar ansvarsfrihet för samtliga ledamöter i styrelse och nämnder.


(Anförande av revisionens ordförande Dag Bremberg vid kommunfullmäktiges sammanträde 25/4 2016.)

söndag 13 mars 2016

Regiondiskussionen långt ifrån verkligheten

Regiondiskussionerna har aldrig involverat medborgarna. Det är en liten del av de styrande politikerna som intresserat sig. Kanske mest för att de lockats av möjligheten att rita om kartan så att det egna reviret blir större.

Vi ser i dag en rad trösklar som beror på byråkratiska gränsdragningar och politikers oförmåga till nytänkande. Till exempel bristen på övergripande samordning av sjuk- och hälsovård samt den uselt styrda kollektivtrafiken i länen närmast utanför SL-området.
Löses dessa problem med större regioner?
Nej, inte om man bara slår ihop län till större regioner (läs: storlän). Snarare riskerar gränserna att bli än mer cementerade.

Argumenten för regionindelning är att man skulle kunna få "regionparlament", dvs politiska organ som skulle ha ett större område än nuvarande landstingsfullmäktige. Det sägs kunna skapa större styrka i förhandlingar med Sthlm/staten. F-n tro't. En Svealandsregion kommer inte ha någon styrka gentemot staten.
Resultat skapar man genom bra förhandlingar utifrån gemensamma intressen. Vi i Sörmland har absolut gemensamma intressen med Storstockholm, liksom med delar av Östergötland, Västmanland och i viss mån Uppsala län.

Om sjukvården och trafiken stämmer dåligt med landstingen, så är det kanske landstingen som ska skrotas?
Sjukvården vinner på större geografisk samordning.
Trafiken bör planeras utifrån de stråk som faktiskt finns, hur människor pendlar i dag och framöver, dvs i huvudsak till/från Sthlm via Svealandsbanan och E20 eller de andra linjerna mot huvudstaden.

Mina gamla förslag:

1. Låt människor få möjlighet att söka vård där det är mest praktiskt!
2. Samordna buss- och tågbiljetter med framförallt SL!
3. Samordna tåg- och busstrafikens tidtabeller!

lördag 30 januari 2016

Alla barn i behov av stöd får inte det stöd de behöver

Revisionsskrivelse till Barn- och utbildningsnämnden och kommunstyrelsen

Granskning av Insatser för elever i behov av särskilt stöd

På uppdrag av de förtroendevalda revisorerna har KPMG granskat hur kommunen
arbetar med elever som är i behov av särskilt stöd, vilka insatser som erbjuds och vilken samverkan
som sker kring dessa barn. Det övergripande syftet med granskningen är att bedöma hur nämnden genom sin styrning och
uppföljning säkerställer att arbetet med barn i behov av särskilt stöd sker enligt skollagens krav och
beslutade interna riktlinjer.

• det är en god utgångspunkt att i måldokumentet påtala vikten av riktlinjer och rutiner
för att underlätta och effektivisera arbetet. Det är dock angeläget att denna inriktning
omvandlas till praktisk realitet genom att riktlinjer och rutiner skapas och implementeras
i
organisationen.
• huvudmannen bör utvärdera resursfördelningsmodellen utifrån perspektivet att
utbildningen ska vara likvärdig för alla elever i kommunen oavsett på vilken skolenhet de går.
• att elever i behov av särskilt stöd får det, men inte alltid omgående, i den form eller i den
omfattning som krävs. Huvudmannen bör fortsätta att följa upp verksamheten och vidtaga
åtgärder där så krävs för att elever i behov av särskilt stöd ska få det
.
• huvudmannen bör följa upp ändamålsenligheten i att det särskilda stödet i så hög grad
åtgärdas genom insats av elevassistent.
• utifrån de uppgifter som kommit oss till del vid granskningen, det inte kan konstateras
annat än att beslut om placering i särskild undervisningsgrupp fattas enligt gällande lag. Vi
påtalar dock vikten av att placerade elever så långt det går ska ges möjlighet att delta i
ordinarie undervisning och att placeringarna inte automatiskt får bli permanenta.
samverkan mellan skolan och främst socialtjänsten brister. Vi bedömer det vara mycket
allvarligt om det stöd som en elev kan behöva i samverkan mellan skola och socialtjänst eller
BUP blir avhängigt enskilda tjänstemäns godtycke. Vi påtalar vikten av att huvudmannen på
hög nivå överenskommer med höga representanter för socialtjänst och BUP om riktlinjer
och rutiner för samverkan mellan myndigheterna för varje elevs bästa. Samverkan måste
kontinuerligt följas upp och utvärderas.

I denna skrivelse framförs ett antal bedömningar och i den bifogade rapporten återfinns
rekommendationer.
Revisorerna önskar svar avseende de åtgärder som övervägs med anledning av skrivelsen och
rapporten senast 31 mars 2016.

Strängnäs 2015-12-16
För revisorerna i Strängnäs kommun
Dag Bremberg Stefan Behrnetz




fredag 29 januari 2016

Kommunens datorer och mobiler - hur är det med kontrollen?


KOMMUNREVISIONEN

Revisionsskrivelse till kommunstyrelsen

Redovisning av lösöre

Under de senaste åren har det i samband med revision noterats att det tycks finnas brister i hantering av bland annat mobiltelefoner och bärbara datorer/läsplattor.
Detta är frågor som revisorerna tagit upp och nu önskar svar på:

Finns det inom kommunen en central förteckning på alla mobiltelefoner och bärbara datorer/läsplattor?
Finns det även förteckning över alla abonnemang?
Hur många utrustningar är i nuläget utkvitterade och hur fördelar de sig på anställda, elever respektive förtroendevalda?
Finns det ett gemensamt regelverk för inlämning samt utbyte av telefoner och datorer/läsplattor?
Vilka rutiner tillämpas för att få in utrustning från personer som inte längre har behov eller rätt att inneha nämnda apparater?


Svar emotses från styrelsen senast 29/2 2016.

Strängnäs 2015-12-16

För revisorerna i Strängnäs kommun

Dag Bremberg

Kommunens avtal - hur är det med styrning och kontroll?

KOMMUNREVISIONEN

Revisionsskrivelse till kommunstyrelsen



Arrende-, hyres- och leasingavtal

Hur ser aktuellt regelverk ut avseende rätten att teckna arrende-, hyres- och leasingavtal?
Hur många avtal av dessa slag finns för närvarande?
Finns det risk att avtal tecknas som inte är i enlighet med RKR:s regler om leasing?

Svar emotses senast den 29/2 2016.


Strängnäs 2015-12-16

För revisorerna i Strängnäs kommun

tisdag 8 december 2015

Demokratiskt och fungerande ledarskap

Bra ledarskap är ofta svaret på frågan vad som saknas inom politik såväl som inom företag och organisationer. Jag kommer att fortsätta att fördjupa mig i ledarskapsfrågorna, som å ena sidan handlar om visioner och värderingar å andra sidan om att nå resultat. Lyckligtvis hänger det ihop. Du når inte bra resultat om inte medarbetarna känner motivation, helst kopplat till inre drivkrafter och med fokus på gemensamt uppsatta mål.

Forskningen om ledarskap blir ofta fyrkantig och alltför akademisk, även när fokus sätts på vad som skapar motivation. Att koppla ihop erkända teorier från olika perioder med motivationsverktyg låter sig inte göras alldeles lätt. Här är mitt försök att analysera dessa frågor i en avslutande uppsats på kurs i ledarskapsutveckling vid Umeå universtitet:


Även en chef som saknar djup kunskap om ledarskap kan enkelt förbättra resultatet genom att ställa frågan till varje medarbetare: ”Vad skulle göra att du känner dig mer motiverad på jobbet?”

Forskare har under många år definierat ett stort antal ledarstilar. Några av dem:
Relationsfokuserat ledarskap, Uppgiftsfokuserat ledarskap samt en form av syntes kallat Förändringsinriktat ledarskap beskrivs av Ekvall och Arvonen (1991).
Transformellt ledarskap (Bass, DuBrin) är inte oavhängigt ledarens personlighet, uppgift eller relationer, men det kännetecknas av kommunikation kring visioner och värderingar.
Transaktionellt ledarskap (Bass m fl) fokuserar på processer och standarder. Kan vara en del i den transformella chefens verktygslåda.
Laisse-faire-ledarskap (Judge, Piccolo m fl) ger medarbetarna mycket stor frihet med ett minimum av styrning. Ger i regel inte bra resultat.
DuBrin beskriver även:
Participative leadership. Det innebär att ledaren delar beslutsfattandet med sin grupp och inkluderar konsulterande, konsensus- och demokratiskt ledarskap.
Autocratic leadership är motsatsen, ett auktoritärt, beordrande ledarskap.
Daniel Goleman, som skapade EQ-begreppet, beskrev sex ledarstilar (2004): tvingande, förebildande, demokratisk, samförstående, auktoritativ/visionär samt coachande. Han hävdade att en effektiv ledare bör kunna skifta mellan minst fyra av stilarna.
Forskning av Goleman m fl visar att ingen ledarstil i sig fungerar bäst i alla situationer. Det mesta talar för att det effektiva transformella ledarskapet ibland kan behöva kompletteras med transaktionellt ledarskap. Det relationsfokuserade ledarskap bör kombineras med uppgiftsfokuserat och man kan säga att en syntes är det förändringsfokuserade (utvecklande) ledarskapet. Om man tar hänsyn till situation och medarbetarnas olikheter, så kan det pragmatiska (eller undvikande) svaret på frågan om mest effektiva ledarstil bli:
Situationsbaserat ledarskap (Hersey & Blanchard).

Kopplingarna till olika motivationsteorier är inte självklara, enligt mitt synsätt. Teorierna har skapats under olika tider, är delvis motstridiga, och vissa av dem verkar vara till för att kategorisera av forskningsskäl snarare än att hitta de i praktiken mest effektiva motivationsverktygen. Ett problem är att individer är så olika och därför kan behöva olika motivationsfaktorer. Om man inte har tid, ork eller intresse att se varje individ så är det frestande att försöka motivera alla med generella belöningssystem, som bonusar, fruktkorgar, fester och andra förmåner.
Jag har i mitt försök att koka ner terorierna fokuserat på transformellt, coachande och situationsbaserat ledarskap, som jag menar till stor del bygger på samma synsätt och som därför lämpligen kombineras.

Transformellt ledarskap betonar vikten av vision, mission och värderingar. Det handlar om att se högre värden och inte agera efter egenintresse. (Enligt Jim Collins bör en vision utgå från tidlösa värderingar och innehålla ambitiösa mål som handlar om mer än att tjäna pengar. Många företag lyckas inte nå hela vägen när de ska formulera en vision, det blir snarare en mission, d vs en beskrivning av organisationens syfte eller affärsidé.)
Genom att kommunicera kring visioner kan ledare motivera och utveckla sina medarbetare och därmed åstadkomma stora förändringar.
Det hänger ihop med det som Herzberg m fl kallar motivationsfaktorer, som till exempel att känna mening i arbetet, att få ansvar och tillåtas arbeta självständigt. Det hänger också ihop med Stephen Coveys idéer (1990) om ”den inre vägledaren”. Jag tycker även att man kan se att Mc Gregors teori Y, som utgår från att alla har en inre motivation, utifrån drivkrafter och värderingar, kan förstärkta det transformella ledarskapet.
En risk är att ledaren upplevs för ”flummig”; det är viktigt att engagera medarbetarna i diskussioner om hur visionen kan kopplas till relevanta grupp- och individmål.

Coachande ledarskap karakteriseras av systematisk dialog. Det utgår från vad medarbetarna uttrycker för behov och ambitioner. Det fungerar i de flesta situationer, och om ledaren lyckas fånga upp de olika behoven så kan hen koppla till såväl Herzbergs motivationsfaktorer som Mc Clellands teori om grundläggande behov (prestation, makt och tillhörighet ). Tydlig målkommunikation och feedback förstärker. Coachning fungerar mindre bra i förhållande till medarbetare som inte alls känner motivation att utvecklas och ta eget ansvar.
En risk är att medarbetare uttrycker behov men att ledaren inte är tillräckligt bra på att lyssna eller helt enkelt glömmer och därmed gör medarbetaren besviken.

Situationsanpassat ledarskap (SLII) utgår från medarbetares olika behov: en person med låg kompetens och svag motivation behöver en styrande ledare, en annan person med viss kompetens kan behöva en tränande ledarstil, en tredje som har hög kompetens med varierande engagemang kan behöva en stöttande ledare, en fjärde som har hög kompetens och stark inre motivation mår bäst av en ledare som ger frihet under ansvar och inte lägger sig i. Den sistnämnda situationen är förstås den mest önskvärda.
Det situationsanpassade ledarskapet gynnas av aktivt lyssnande och coachning. Det kan kopplas till XY-teorin, som också utgår från att människor har olika behov. Det finns också likheter med McClellands teori om de tre behoven, eftersom teorin betonar flexibilitet.
En risk är att ledaren blir för ”fyrkantig” i sin relation till medarbetarna

Mc Clellands teori borde kunna fungera väl i kombination med nästan alla ledarstilar. Däremot verkar den vara svår att använda i praktiken, eftersom det inte är lätt att kartlägga individuella behov. Man kan förstås utgå ifrån att de allra flesta har de grundläggande 3-4 behoven av tillhörighet (bekräftelse), makt (inflytande, självständighet), mening (mission) samt utveckling (utmaningar kopplade till höjd kompetens och ökat självförtroende).
Hertzbergs teori om hygienfaktorer är inte så intressanta för den utvecklingsinriktade ledaren. Det är dock viktigt att se till att basala saker som löneutbetalning, luftkonditionering, kaffemaskin fungerar, annars försvagas de tre ledarskapsformer som jag fokuserat på. Då faller motivationen snabbt.

Analys
Flera forskare menar att det under 2000-talet skett en utveckling av teorierna kring ledarstilar. Det talas om ett paradigmskifte av bl a Maria Tornberg (2014): ”Från att ha varit inriktad på personliga egenskaper och vilken ledarstil som bör användas i olika situationer är nu forskningen inriktad på att identifiera vilka beteenden som skapar framgång och effektivitet.” Det är möjligen en förenkling. Fortfarande forskas det mycket kring ledarstilar, men i kurser, föreläsningar och böcker verkar fokus nu vara mer på beteenden som blir verktyg för att utveckla relationer och motivation.
Utvecklande ledarskap, som lärs ut på bland annat Försvarshögskolan, kan sägas vara den svenska formen av Transformational Leadership. Värdebaserat ledarskap som bl a Thomas Önnevik skriver om är snarlikt, liksom det Visionära ledarskapet, som bl a Nina Karlsdotter föreläser om.
Vår tids mest motiverande ledarskap, enligt mig, är flexibelt och kopplar vision och värderingar (genom god kommunikation, feedback och coachning) till varje individs drivkrafter. Även en chef som saknar djup kunskap om ledarskap kan enkelt förbättra resultatet genom att ställa frågan till varje medarbetare: ”Vad skulle göra att du känner dig mer motiverad på jobbet?”
I dag säger många i Sverige att detta ledarbeteende är framtiden, men i framtiden kommer man säkert att behöva utveckla såväl teorierna som den praktiska tillämpningen. Sannolikt kommer man då också känna behov av ett nytt begrepp för Det Ultimata Ledarskapet.

Slutord
Jag delar den uppfattning som Christer Ackerman uttrycker i sin bok Chefen och medarbetaren:
Det viktigaste för att utveckla engagemang är insikten att det börjar i varje persons inre. Ytterst handlar det om att hjälpa människor att upptäcka sin inre värld, i stället för att styras av faktorer i sitt inre som de inte känner till. Sedan kan man använda olika tekniker som målstyrning, behovsanalyser och utvecklingssamtal. Men om jag glömmer psykologen Ludwig Binswangers ord om människors längtan ”att bäras uppåt, låta sig lyftas” så riskerar jag att bli en medioker ledare, enligt Ackerman.



fredag 4 september 2015

Varje människas värde

Alla människor har samma värde, sägs det ofta. Få säger emot, offentligt, men det grymtas mellan skål och vägg eller från anonyma tyckare på nätet.

Så, vad menar vi som är humanister med principen om människovärdet?

Som jag tolkar det så är varje individ lika mycket värd när det gäller rätten till sitt liv, möjligheterna att utvecklas och förverkliga sina drömmar.
När förutsättningarna ser annorlunda ut - på grund av diskriminering, ojämlika villkor eller fördomar - så är det politikers (och andras) ansvar att se till att vårt samhälle ger rättvisa förutsättningar till varje individ.

Som jag ser det gäller det att inte fastna i att se människor i grupper. Visst kan forskare studera skillnader i t ex genusperspektiv, i syfte att visa på önskvärda förändringar, men vi behöver framförallt arbeta med att bekämpa våra egna fördomar mot olika grupper och se varje individ.

Man kan kalla det liberalism - eller något annat - men för mig är det just denna utmaning som är den viktiga.

Det finns ingen människa som är bara kvinna, eller bara invandrare eller bara Strängnäsbo eller bara politiker eller bara löntagare!





torsdag 16 april 2015

Öppenhet kan vara jobbigt

Öppenhet är ett begrepp som är populärt, men det används oftast om andra.
- Riksrevisionen kräver att trafikverket måste lämna ut handlingar. Medier kräver att kommunalråd måste redovisa sina resor och kontakter. Politiker begär att kommunchefer lägger fram alla dokument i ett beslutsunderlag. Föräldrar kräver att rektor redovisar riskanalyser osv.

Kommunala revisorer håller ögonen på att kommuner följer alla lagar och regler, inklusive offentlighetsprincipen.
Det innebär att alla inkommande brev i princip ska diarieföras, även e-post (med undantag för helt ovidkommande spam, reklam o dyl).
Dessa allmänna handlingar är enligt huvudprincipen offentliga. Det innebär att om någon - vem som helst - begär att få läsa dem så ska det ordnas skyndsamt, i princip samma dag.
Detta är offentlighetsprincipen i svensk grundlag. Klar, skarp och i mina ögon svår att missförstå. Nu är jag skolad som journalist, men jag tycker nog att alla tjänstemän och politiker ska kunna ta till sig denna princip.

I vår kommun har det skett ett antal misstag under åren, som inneburit att medborgare eller journalister tvingats överklaga beslut att inte lämna ut allmänna handlingar - och så har kommunen förlorat i domstol.
Det mest kända exemplet är kommunalrådet som raderade sin e-post. Men det fanns kopior på kommunens server som efter en dom i kammarrätten lämnades ut, inklusive personliga brev från maken, eftersom dessa berörda kommunala frågor.
Numera har kommunen tydliga riktlinjer för allmänna handlingar:

http://www.strangnas.se/sv/Kommun-och-politik/Beslut-insyn-och-rattsakerhet/Offentliga-handlingar/

Alltså: ett e-postbrev blir i regel en inkommen, allmän handling omedelbart när det inkommer till en myndighet. Jag är som revisor en myndighet, så oavsett vad jag personligen kan tycka kommer jag givetvis alltid till 100 procent respektera svensk grundlag.
Så tänk på hur ni formulerar er när när ni skriver till mig eller andra revisorer. Räkna med att öppenhet råder.

Men om offentliggörande av ett dokument skulle kunna skada revisionens granskningsarbete eller enskilda personer, så kommer jag med stöd i sekretesslagen hävda att offentlighet inte gäller i det fallet.
Om du vill lämna uppgifter anonym så är det också fullt möjligt. Jag kan lova att om jag får känslig information så kommer jag att skydda källan till 100 procent.

fredag 10 april 2015

På medborgarnas uppdrag

Mitt anförande i kommunfullmäktige:
Fullmäktige, det är ni som av folket har fått den fulla makten att besluta om kommunens mål och att välja de nämnder och den styrelse som ska se till att målen uppfylls.
Ni har också getts makten att utse revisorer. Men om jag skulle påstå att jag är er ödmjuke tjänare så skulle jag vara överdrivet inställsam.
I själva verket ska vi revisorer vara oberoende; det är därför vi inte ens får vara ledamöter i fullmäktige (och jag fick lov att avsäga mig min plats här för att inte misstänkas sitta på dubbla stolar).

Som revisorer arbetar vi i praktiken på medborgarnas uppdrag och vi ska värna demokratin och de mänskliga rättigheterna. Det kan låta radikalt, men jag citerar nu ur den proposition som antogs av riksdagen 2006:

”Den kommunala revisionen är ett lokalt demokratiskt kontrollinstrument
med uppdrag att granska den verksamhet som bedrivs i kommunen
samt att pröva ansvarstagandet.
Den kommunala revisionen är oberoende och granskar indirekt för medborgarna.
Med sin granskning och prövning bidrar revisorerna till en
effektiv verksamhet samt till att värna demokrati, mänskliga rättigheter
och rättssäkerhet.”
(Citat ur proposition 2005/06:55 Stärkt revision och ansvarsprövning i kommuner och landsting)

Sveriges kommuner och landsting har i den nya skriften God revisionssed formulerat sig så här:

”Revision förutsätter oberoende. Oberoendet är centralt för revisionens trovärdighet
och legitimitet.
Oberoende innebär att stå fri gentemot de som granskas och den som
är uppdragsgivare samt att självständigt och objektivt (sakligt och opartiskt)
granska och pröva.”

Det innebär att om kommunstyrelsen skulle få för sig att besluta att "ge ett uppdrag" till revisionen, så måste vi påpeka att det inte är möjligt. Ja, det hände i höstas, men jag är säker på att det inte kommer ske igen, i alla fall inte under denna mandatperiod.

Tillgång till fakta och information är grundläggande för oberoendet.
Revisorerna har rätt att få de upplysningar de behöver av styrelse och
nämnder, enskilda ledamöter, ersättare samt anställda”.
Initiativrätten stärker revisorernas möjlighet att agera.
Revisorerna kan genom initiativrätten väcka ärende i styrelse,
nämnd eller beredning.”

God planering är avgörande för att revisionen ska fungera väl. Det innebär att vi lägger mycket tid och tankekraft på risk- och väsentlighetsanalyser. Vilka risker finns i verksamheterna? Hur sannolika är de? Vilka konsekvenser kan de få?
Om en risk är stor samtidigt som väsentligheten och konsekvenserna kan bli allvarliga så finns det anledning för revisionen att granska. Det behöver inte innebära en tidskrävande och kostsam utredning; vi kan välja att påpeka för de ansvariga vilka risker vi ser och då kan de vidta åtgärder. Eller så kan vi ställa frågor och få svar som klargör att riskerna hanteras.
Öppenhet är ledstjärnan, och det innebär att vi kommunicerar och för en dialog med såväl politiker som förvaltning - i stället för att söka fel och komma med kritik i efterhand.





tisdag 3 februari 2015

Rädda Fågelsången!

Ett förslag om att exploatera Fågelsången har plötsligt dykt upp.

Fågelsången är det område som har störst naturvärden i Mariefredstrakten. Nr 2 är Hammaren, Medan Hammaren är en stor skog är Fågelsången en liten - som inte längre skulle vara en skog, om förslaget om exploatering genomförs.

Naturvärdena är kopplade till de gamla ädelträden av olika arter, men här finns också en mängd fåglar och andra djur.
Rekreationsvärdena är förstås också viktiga. Det är här Mariefredsbor och turister promenerar på väg till/från Strandbadet och campingen. Det är också här som många promenerar, joggar, rastar hundar, gör utflykter osv.
Det här är den gröna lunga som finns i Mariefred, egentligen den enda, eftersom Hammaren ligger utanför/norr om staden.

När förre stadsarkitekten tillsammans med ett byggbolag drev fram ett förslag till exploatering för fem-sex år sedan sade Mariefredsnämnden nej. Det gjorde även kommunstyrelsen - och det gjordes med en tydlig hänvisning till att om delar av Fågelsången ska förändras så ska det ske utifrån Mariefredsbornas behov och önskemål, absolut inte i strid med dem.

Sedan dess har kommunfullmäktige tagit ett tillägg till översiktsplanen som säger att vi inte bör bygga öster om Mariefred och inte utanför 3km-radien från Läggestas järnvägsstation. Detta är 6 km fr Läggesta!
Kommunens politiker har också tagit en grönplan och en ny översiktsplan som tydliggör vikten av tätortsnära naturområden.

Mariefredsstyrelsen har gjort en enkät med Mariefredsborna 2012, som visade att ungefär hälften inte vill ha någon befolkningsökning alls, medan resten vill ha cirka 1-2 procent per år.
Samtidigt har Samhällsbyggnadskontoret/PBN, tillsammans med olika bolag, tagit fram planer för Jagbacken, Lotorp. Hedlandet, Nygatan, Långgatan, Tredje backe, Södra Årby, Stora Sundby osv ... Planer som innebär en befolkningsökning med över 100 procent, och inte på 100 år, utan snarare 10-20 (om inte vi blir stående med ett antal halvfärdiga byggområden), dvs 5-10 procents befolkningsökning per år. Det är mer än någon kommun han hantera bra.
De inflyttande är främst barnfamiljer, och det medför för kommunen krav på såväl stora investeringar som ökade driftskostnader.

Sammanfattningsvis:
1. De allra flesta Mariefredsbor är negativa till exploatering i denna del av orten.
2. De politiskt valda ombuden har sagt nej till idén om exploatering av Fågelsången
3. De planer vi antagit och de diskussioner om hållbarhet som varit de senaste åren talar tydligt emot en sådan exploatering.
4. Det skulle få negativa konsekvenser för miljön, ett antal känsliga arter, rekreation och turism.
5. Det skulle medföra kostnader för kommunen för själva projektarbetet, med risk att det inte skulle gå att genomföra.
6. Det skulle innebära att kommunen skulle försvåra en situation där ett antal bolag redan har problem med att sälja. (Småa i närliggande Tredje backe har t ex beslutat att skjuta på nästa etapp.)
7. Det skulle medföra, om det går att genomföra, att en extrem expansionstakt skulle få ytterligare inflation, med stora kostnader och svårigheter för kommunen.

fredag 2 januari 2015

Nytt år, nya uppdrag

Jag är nu ordförande i kommunrevisionen. Därför har jag avsagt mig uppdrag som bl a ledamot i kommunfullmäktige. Jag kommer inte att sitta som ledamot i kommunstyrelsen eller någon annan nämnd.
(Däremot kommer jag säkert att vara med på alla möten med fullmäktige och kommunstyrelsen, i min nya granskande roll.)
Välkomna att kontakta mig med förslag på vad revisionen skulle kunna ha intresse av att granska!
Ni som är politiker bör dock ha i minnet att revisionen inte tar några uppdrag, vi kommer att agera helt självständigt och värna trovärdigheten som förutsätter en oberoende ställning.

Nytt är också att jag blir nämndeman i Eskilstuna tingsrätt. Det är ett uppdrag som inte har med kommunen eller politiken att göra, men fram till nu har den svenska modellen för att utse nämndemän inneburit att partier nominerar (företrädesvis äldre) medlemmar som utses av respektive kommunfullmäktige, En märklig ordning, men förhoppningsvis kan Domstolsverket och andra aktörer bidra till en förnyelse och föryngring redan i år.

Jag hoppas också hinna vara god man åt ett ensamkommande flyktingbarn. De är många nu och jag vet att det behövs gode män, så jag uppmanar alla att anmäla sitt intresse hos Överförmyndarnämnden.

God fortsättning!

söndag 28 december 2014

Bra att undvika extraval, men ...

I den svenska versionen av demokrati, folkmakt, har medborgarna chansen att en dag vart fjärde år rösta på ett riksdagsparti. Mer av direkt medborgarinflytande har vi faktiskt inte på riksnivå. Men som det står i Regeringsformen: "All makt utgår från folket".
Därför måste varje väljares röst behandlas med respekt.

Nu ropar SD att de är "utestängda" från makten, och många köper deras argument. Men varje riksdagsledamot har samma formella ansvar och möjligheter att skriva motioner, varje riksdagsröst är lika mycket värd.
I praktiken har alltid varit så att partier som inte ingår i en regeringskoalition har varit utanför den verkställande makten. Det vet förstås V, som varit i riksdagen i snart 100 år, men aldrig fått vara med i en regering. Det vet också de i m, fp och c som i många år varit i opposition. Samma gäller mp och kd under de perioder då de inte klarat 4-procentsspärren eller inte släppts in i regeringskansliet.
Så SD är inga offer, de får med automatik platser i utskott etc efter sin storlek - precis som i Strängnäs kommun.

Nu är regeringsförmågan i fokus, men ur ett demokratiskt perspektiv, om man verkligen respekterar alla väljare, så vore det önskvärt att alla folkvalda och alla partier var mer delaktiga. Blockpolitiken har inneburit att en väldigt stor minoritet, under en period 49 procent, har kunnat nonchaleras, samtidigt något parti varit "stödparti" utan direkt regeringsinflytande. Blockpolitiken är osund och leder till alltför stora omsvängningar i politik och myndighetsutövning efter varje val.
Bildandet av Alliansen var taktiskt smart och ledde till regeringsskifte 2006, men vi har fått en oönskad polarisering samtidigt som partiernas strateger sett till att nästan alla partier verkar bedriva någon slags "mittenpolitik" - vilket försvårar för väljarna. Det hade varit naturligt att efter åtta år vid makten börja lösa upp den cementerade pakten och riva muren. Men en ny generation borgerliga politiker på toppnivån verkar ha ett vi-och-dom-perspketiv, vilket gör dem ovilliga att förhandla och kompromissa med de rödgröna. Det är inte ens fel att två träter, men det är ganska uppenbart att Löfven i alla fall haft viljan att förhandla med i första hand C och FP.
Inför valet 2014 var det tydligt att ett parti som ingen ville samregera med skulle få en position mellan "blocken". Det var då naturligt att partiledarna klargjorde att största blocket skulle få regera. S, MP, V kan därför sägas ha vunnit valet och regeringsmakten. S valde att lämna V utanför, vilket är inkonsekvent. För vänsterväljare var det märkligt , men möjligen pragmatiskt. I det läget hade Löfven hopp om att vinna majoritet genom samverkan men FP eller C. Men han fick kalla handen och Alliansen drev med SD igenom sin egen budget. Planen var då att de skulle ta över regeringsmakten, men Löfven sa att han hellre utlyste ett extra val.
Vissa menar att han var klumpig, otaktisk och oskicklig, men med facit i hand så är det knappast han som ska bära hundhuvudet. Ett regeringsskifte med Björklund tillbaka som skolminister hade varit märkligt och definitivt inget som en folkmajoritet önskade.
Ur ett demokratiskt perspektiv hade det varit bättre nu med en politisk uppgörelse, med kompromisser i vissa frågor, snarare än den tekniska uppgörelse som det blev och som låser upp partierna i åtta år.



söndag 14 december 2014

Akut läge för skolorna kräver omprioritering

MARIEFREDSPARTIETS nya BUDGETALTERNATIV 2015 PRIORITERING AV BARNEN!

Vi uppskattar att den nya majoriteten har ambition att – i linje med våra tidigare budgetförslag – omfördela resurser från central administration till kärnverksamheterna.

Vi applåderar också att de politiska kostnaderna minskas genom färre kommunalråd och färre nämnder samt avveckling av de maktlösa områdesstyrelserna

Mariefredspartiet kan dock inte blunda för de förhållanden som nu råder på kommunens skolor. De samlade nedskärningarna har lett till att skolorna inte klarar att ge barnen det stöd det behöver, och det gäller i synnerhet barn med särskilda behov. Smärtgränsen har nåtts i år och passeras nu. Därför slutar lärare och därför flyttar barnfamiljer.
Vi kan inte bortse från att det lagda budgetförslaget skulle innebära ytterligare nedskärningar – bortom smärtgränsen.
Vi måste därför prioritera tydligare våra förskolor/skolor genom tillskott till BUN i årsplan 2015.
Vi värnar äldreomsorgen och även andra delar av socialnämndens verksamhet, men det är inte rimligt att en omorganisation ska kosta så mycket att det faktiskt drabbar barnen. Det leder då till att barn som inte får hjälp och stöd nu kommer att behöva belasta socialnämndens budget om några år. Vi får inte tänka bara ett budgetår i taget, vi måste sträva efter helhetssyn.
Därför föreslår vi en tydlig omfördelning till förmån för Barn- och utbildningsnämnden.
Vi försöker vara konsekventa och vi står för våra förslag. Vi hoppas att samma ansvarskänsla finns hos Moderaterna och andra partier som kritiserat sjunkande lärartäthet och lovat högre kvalitet inom skolan.

Målet är att höja lärartätheten med prioritering av barn med särskilda behov. Detta tillskott löser naturligtvis inte alla utmaningar som vi har inom skolområdet, men det är en signal om att vi har högre ambitioner.

Driftbudget (ändring i förh t KS-förslaget, Mkr)
Kommunstyrelsen (-12 Mkr)
Barn- och utbildningsnämnd (+30 Mkr)
Socialnämnden (-18 Mkr)

Yrkande KF:

att kommunstyrelsens förslag till budget antas med de ändringar som anges i Mariefredspartiets budgetförslag

onsdag 3 december 2014

Lokal demokrati - som funkar

I går kväll hade vi intressanta diskussioner i Biohuset om lokal demokrati, medborgardialog, brukardialog m.m. Jag förespråkade att brukardialogen sköts av förvaltningen, att medborgardialogen blir systematiskt med ett tydligt syfte att engagera många medborgare, som ges reellt inflytande samt att det behövs en struktur för lokalt beslutsfattande i Mfd, Åker o Stallarholmen.

Alla försök till att utveckla demokratin förutsätter att de partipolitiker som sitter på makten faktiskt är beredda att avstå en del av sin kontroll och sitt beslutsmandat. Det är inte lätt ...

Ett exempel på lokal demokrati som släppts fram i en kommundel - och som ibland hotats av ledande kommunpolitiker - är:

http://www.helahalsingland.se/stark-uppslutning-i-svagavalet

måndag 24 november 2014

"Befrielse" och nya uppdrag

I kväll har kommunfullmäktige i Strängnäs beviljat mig befrielse från uppdrag i fullmäktige och kommunstyrelsen m.m.
Därefter valdes jag till ordförande i revisionen samt nämndeman.

Jag ersätts av Eva-Lotta Ekelund i KF, KS m.m.

På nästa fullmäktige ska det väljas ledamöter i ett antal nämnder. Eva-Lotta kommer att få sitta i Barn- och utbildningsnämnden, Birgitta Elvingson i Socialnämnden, Krister Olsson i Valnämnden, Håkan Svensson i Kultur- och fritidsnämnden, Per-Erik Nerby i Teknik- och servicenämnden etc.

Bra personer på nya poster!

söndag 23 november 2014

PRIORITERING AV BARNEN!

MARIEFREDSPARTIETS BUDGETALTERNATIV 2015

Vi uppskattar att den nya majoriteten har ambition att – i linje med våra tidigare budgetförslag – omfördela resurser från central administration till kärnverksamheterna, främst förskola/grundskola sam äldreomsorg.

Vi applåderar också att de politiska kostnaderna minskas genom färre kommunalråd och färre nämnder samt avveckling av de maktlösa områdesstyrelserna
Dessutom gillar vi att den vidlyftiga hanteringen av investeringsmedel stramas upp.

Mariefredspartiet prioriterar tydligare förskolor/skolor genom vårt tillskott till BUN i årsplan 2015. Målet är att höja lärartätheten med prioritering av barn med särskilda behov. Detta tillskott löser naturligtvis inte alla utmaningar som vi har inom skolområdet, men det är en signal om att vi har högre ambitioner.

Reduceringen inom kommunstyrelsen kan förslagsvis ske på följande poster:
Arvoden och övr ersättningar, lokalanvändning, antalet chefer och konsulter, propagandatidningen, tryckning och postdistribution av handlingar, resor, representation och konferenser samt näringslivssatsningen.

Driftbudget (ändring i förh t KS-förslaget, Mkr)
Kommunstyrelsen 100 Mkr (-8,9 Mkr)
Barn- och utbildningsnämnd 800 Mkr (+9,5 Mkr)

Resultat: 2,5 Mkr (-0,6 Mkr)




lördag 15 november 2014

Ny samverkan

MFP har öppenhet och samverkan som ledord. Vi har under de två senaste mandatperioderna samarbetat med MP, V, STRP och KD - för att få platser i kommunstyrelsen och nämnderna.
Efter valet för två månader sedan har vi förhandlat med de fyra nämnda partierna plus C och FP. Dessa två partier har ju suttit vid makten i kommunen i decennier, så de är ovana vid oppositionsrollen - men vi har lyckats enas alla sju partier om valteknisk samverkan.
Det innebär att MFP får representation i alla nämnder.
(SD har inte varit med i några diskussioner om valsamverkan, men de har så många mandat i fullmäktige att de automatiskt har rätt till platser i nämnderna.)

För min egen del så har jag föreslagits av oppositionsgruppen att bli ordförande för revisionen. Det innebär att jag måste avsäga mig min plats i fullmäktige. Efter åtta år så är det lämpligt att byta roll.
Min nya position innebär att jag får bra insyn och kan granska hela kommunens verksamhet med medborgarnas bästa som utgångspunkt.

fredag 14 november 2014

Kritik mot byggplaner

Förslaget att bygga ett nytt, stort bostadsområde vid Södra Årby möttes av mycket kritik och väckte många frågor vid Mariefredsstyrelsens möte.
Området planeras med närhet till Läggesta, men en fråga är om alla verkligen kommer att gå till järnvägsstationen och arbetspendla till Stockholm.
Kommer de inte ändå att åka bil fram och tillbaka till Mariefred (där det är problem med infart, parkeringsbrist m.m.)?
Det är troligt, särskilt som kommunens handelspolicy inte skulle tillåta en rejäl matbutik där ute.
Hur blir det då med bussar och vem ska betala för utökad trafik? Hur många av de 2-3.000 nya invånarna får förresten plats på tåget?

"Alla planer måste stämma överens i tid och volym med den översiktliga planeringens mål om 1 procents befolkningstillväxt per är. Om en stor mängd familjebostäder uppförs under en kort period i Mariefredsområdet föreligger risk för flaskhalsar, stora behov av investeringar i infrastruktur samt höjda krav på service, kommunikationer, handel etc."

torsdag 13 november 2014

Motion i repris!

MOTION TILL FULLMÄKTIGE I STRÄNGNÄS KOMMUN 20141103
I november 2009 skrev jag en motion som bifölls av fullmäktige. Eftersom motionen dock aldrig verkställdes av den tjänsteman som då fick uppdraget, så upprepar jag motionen i förkortad version:

"Mår du bra?" Den frågan besvarades jakande av de allra flesta invånarna i Strängnäs kommun, enligt landstingets hälsoundersökning.
Men det intressanta för oss som är politiskt engagerade är inte genomsnittssiffran, utan vilka som inte mår bra.
En grupp sticker ut och det är den grupp som vi redan visste har det svårt i dagens Sverige: unga flickor. Ungefär en av tre högstadieflickor svarar att de inte trivs med skolan. Var tredje äter inte skollunch och var tionde röker dagligen. Mer än var tredje har utsatts för fysiskt våld av en "jämnårig".

Tonårsflickornas problem har uppmärksammats på riksnivå och staten erbjuder nu pengar till projekt som ökar tryggheten.
Om vi vill går det att göra mycket; allt från bättre belysning och nattvandrare till särskilda projekt för att ge skolflickor högre självkänsla och större inflytande i vardagen.

Yrkande:
att kommunstyrelsen ges i uppdrag att tillsammans med berörda nämnder och kontor utreda åtgärder för att öka tryggheten och känslan av välbefinnande hos främst flickor.


Dag Bremberg, Mariefredspartiet

lördag 4 oktober 2014

Förändring är bra!

I svensk politik - som till stora delar är relativt visionslös, introvert och förstelnad - är förändringar nödvändiga. Om inte annat så är det bra när de som styrt länge tvingas kliva åt sidan.

På riksplanet; ja. Nu får jag inte så mycket medhåll från moderater och andra borgerliga vänner - som fortfarande är i en slags chock och som inte alls var öppna för någon förändring.
Samma människor talade 2006 om att S styrt för länge (12 år) och att det var mer än hög tid för regeringsskifte - vilket också majoriteten av väljarna tyckte.

Efter åtta år med en statsminister - med stöd från tre ganska profillösa partier - som lagt visionerna på hyllan och bara vill vara "statsman", så var det faktiskt dags för förändring.

Man kunde tänka sig byten av personer och nya former av partisamverkan, men den öppenheten fanns inte och då återstod endast det alternativ vi fick. Förhoppningsvis blir det ändå - när stridsdammet lagt sig - mer uppgörelser över den så kallade blockgränsen.

Vår kommun: ja. M+S var inte drömlösningen, och det kan bli vissa problem, men med det valresultat vi fick blev det naturligt. Alternativet med ett minoritetsstyre hade varit intressant, men M vågade/vill inte det.
Det är ingen ny sits för mig som varit folkvald i oppositionsställning i åtta år. Det är dock sannolikt lättare att föra dialog och lägga konstruktiva förslag nu än det varit de senaste åren, då de styrande, med C på toppen, inte velat lyssna. Alla seriöst menade frågor och synpunkter avfärdades med "ni opponerar, vi levererar". Så mycket av den leveransen fick vi dock aldrig se. Utspelen strax före valet om pendlarkort för 1.000 kr och multiarena visade sig sakna substans när det avgående kommunalrådet JP svarade i fullmäktige i måndags.

Jag har en fast övertygelse som jag försöker leva efter: som folkvald har var och en lika stort ansvar - att lyssna på medborgarna och försöka tillgodose deras behov - oavsett vilken majoritet som för tillfället styr.
Om man inte tillhör majoritetsalliansen får man vara redo att ta sitt ansvar ändå. De som fastnar i bitterhet över valresultatet eller den nya koalitionen får svårt att agera konstruktivt, öppet och pragmatiskt.

Som folkvald företräder jag inte ett parti eller dess väljare, utan alla kommunens invånare.


söndag 21 september 2014

Vad vill väljarna?

Väljarna har sagt sitt. Vad de uttryckte med sina röster den 14 september är inte glasklart och kan misstolkas - särskilt om politiker har egna agendor.

Riksdagsvalet: alla debatter och mätningar före valet handlade om huruvida Alliansen skulle bli mindre än det "rödgröna blocket", dvs S, V, MP.
Alla som läste tidningar visste att SD skulle växa och få någon slags vågmästarposition. Den allmänna uppfattningen var att det block som blev störst skulle få bilda regering. Väljarna hade detta utgångsläge när de valde parti.
Lövens agerande, att börja flirta med FP och C samt stänga dörren för V, blir därför överraskande för många. Visst finns det mer eller mindre cyniska politiker och kommentatorer som säger att det är naturligt att han vill bryta upp Alliansen. Löven är i princip fri att agera som han vill, men om Björklund skulle nappa och sitta kvar som skolminister skulle säkerligen många väljare undra om alla debatter bara var ett spel. Hur motiverade skulle de vara att rösta i nästa val?
Resultatet var som sagt väntat, och därmed finns det ingen anledning för Löven att agera på ett oförutsett sätt. Man skulle kunna tänka sig att om V tappat medan FP gjort ett lysande val, så hade man kunnat se en signal om att många väljare gillade Björklund. Då kunde det varit grund för att bilda någon slags mittenregering. Men valresultatet är svårt att snacka bort.

Kommunvalet:
Den styrande koalitionen i Strängnäs tappade kraftigt och förlorade sin majoritet. (Notera att detta är tredje valet i rad som en C-ledd allians förlorar majoriteten i kommunen, men man har tidigare räddat den genom att ta med SP, S samt MP.)
Det är svårt att se att kommunens väljare önskar behålla Jens (C) och Fredrik (FP) i styret. Deras partiers röstetal är väldigt låga och tydligt sjunkande nu.
Inte heller koalitionspartierna S och MP får bra betyg av de lokala väljarna, men där sker nu byten av ledare, och kommunpolitik handlar väldigt mycket om vilka personer som faktiskt styr. De som fattar beslut bakom stängda dörrar och avfärdar all form av kritik är mycket svårare att samarbeta med än de som strävar efter öppna diskussioner och mer av medborgardialog.

M i kommunen hade en intensiv kampanj, som till stor del inriktades på kritik mot de styrande, främst Jens. Kampanjen presenterade också "Nya M" som ett självständigt parti med fokus på att "ta nya tag" och lyssna på lokalbefolkningen. M lyckades väl och tog röster från C, FP och troligen MFP.
Rimligt är att M får chansen att styra. Men med vilka? En borgerlig allians är både matematiskt och politiskt omöjlig här och nu. Visst är det vad partikansliet i Sthlm önskar/kräver, men om man bryr sig om vad väljarna säger så får man finna andra alternativ. Ett är förstås att samregera med S, så som man gjort i bl a Katrineholm, men det skulle av många uppfattas som en "ohelig allians". En mer naturlig lösning vore att samverka med de oppositionspartier som M varit väldigt överens med denna mandatperiod, dvs SP, MFP, KD och V. Det blir inte absolut majoritet, men 25 mandat, vilket då är mer än den förlorande "Fyrklövern". Om SD kommer att fylla sina sex platser är osäkert, i vilket fall är det osannolikt att de skulle samverka med C o FP.
Ett annat alternativ är att inte bilda en formell koalition, utan att M styr i praktiken med endast ett kommunalråd och genom att söka brett stöd i sakfrågorna. Viktigast är att ha enighet om budgeten, helst för flera år. Här gäller det att M fortsätter på det sätt som man föreslagit i skuggbudgetar de senaste åren, dvs omfördelning till skolan (och äldreomsorgen) från central verksamhet (KS). Då kan M räkna med stöd från SP, MFP, V, KD o sannolikt även MP och S.

torsdag 11 september 2014

Därför behövs ett lokalt parti

Vi i Mariefredspartiet försöker se framåt och fokusera på lösningar. Vi har därför valt att bortse från den pajkastning som förekommit under denna valrörelse.
Vi är övertygade om att de allra flesta medborgare har förtroende för vad vi faktiskt gör. Vi tror också att de flesta ser igenom tomma vallöften och inte går på alla utspel, oavsett hur många ballonger eller karameller de dekoreras med.

Vi brinner för demokratin, och vi känner oss helt säkra på – utifrån statsvetenskaplig forskning – att lokala styrelser (kommundelsnämnder) med verkligt beslutsmandat fattar mer träffsäkra beslut och verkställer dem mer effektivt än toppstyrda kommunorganisationer.
Genom att lyssna på lokalbefolkningen fångar politiker upp de verkliga behoven och kan göra bättre prioriteringar samt lättare se resultaten.

För att det ska fungera bra krävs att vi kan välja politiker som företräder medborgarna, inte ser sig som partirepresentanter. Många politiker har fastnat i en inskränkt roll - men den håller på att förändras! Samhället går mot större öppenhet och det är nödvändigt med nytänkande.

Medan de gamla rikspartierna till stor del suttit fast i slutna mönster, har det vuxit fram lokala partier i de flesta kommuner. Nu börjar vissa partistrateger förstå att det finns ett lokalt perspektiv för de flesta människor; därför börjar plötsligt ett mer än hundraårigt riksparti kalla sig ”ditt lokala parti i Mariefred”.

Vi är övertygade om att de allra flesta väljare ser igenom de bluffar och de löften som nu viner i luften som ballonger.

Dag Bremberg, Eva-Lotta Ekelund, Krister Olsson, Birgitta Elvingson

PS. Vi noterar också att V, som haft en mycket konstruktiv och pragmatisk ledare i vår kommun, nu håller på att måla in sig i ett hörn. Påståendet från vissa i V om att det skulle vara det enda partiet som värnat Solvändans äldreboende är pinsamt. Läs gärna vad jag skrivit om saken här på min blogg - eller titta på webb-inspelningen från kommunfullmäktige, där jag och en av våra medlemmar debatterade om detta. Eller vad tidningarna skrev efter vårt välbesökta möte i Mfd. Jag hörde inte mycket från V då, men jag antar att det kan ha funnits andra i V som delade vår uppfattningen att nedläggningen var djupt olycklig. Som sagt, vi har haft många gemensamma ståndpunkter, men V bör vara försiktiga med flaggpolitik. Rätt vad det är så måste man börja samverka och ta ansvar.
DS

onsdag 3 september 2014

Kultur är mycket mer än dagens kommunala kulturverksamhet!

I tisdagens försök till kulturdebatt, som delvis spårade ur, med fokus på fester och jätteinvesteringar i nya lokaler, försökte jag framhålla några synpunkter:

Min kultursyn utgår ifrån dessa värdeord:
Öppenhet, nytänkande, samverkan, helhetssyn.

Öppenhet för nya idéer, nya aktörer, nya former, nya uttryck, nya möten, nya tänkesätt…
Samverkan m andra kommuner, institutioner, skolor och framförallt fristående föreningar och kulturarbetare.
Helhetssyn: kultur är inte en stunds tidsfördriv, "grädde på moset", utan en del av livet och bör därmed kunna genomsyra hela den kommunala verksamheten. Därför ska kulturen inte ligga i en separat, svag nämnd, utan ansvaret ska ligga på högsta nivå, hos kommunstyrelsen. Då får vi helhetssyn och bättre effektivitet.

Kulturpolitiken i kommunen kan inte bara fokusera på kommunens egna verksamhet. Det behövs verkligen nytänkande!

Vi vill se mer av utåtriktade, inspirerande, utmanande, engagerande aktiviteter.
Vi vill se mer av nyskapande aktiviteter, särskilt för och med barn och ungdomar.
Vi vill se mer av kultur som bidrar till diskussion om humanism och demokrati.

Många inslag är viktiga, men viktigast är att fler kommunmedborgare blir aktiva, delaktiga och medskapande.

Möjligheterna är stora, redan på kort sikt ser vi att det är möjligt med vissa omprioriteringar.
Inom nuvarande ram vill vi ge mer till:
Bibliotekens öppettider, bokinköp och tidskrifter.
Mer till kulturbidrag samt kulturskolan (som bör breddas och köerna måste betas av).

Kulturområdet som helhet bör också få mer resurser, genom omfördelning från bl a central administration.
Mycket talar för att kulturskolan bör knytas till skolan, och övrig kultur placeras högst, dvs hos KS.

En enkät om medborgarnas åsikter, behov och önskemål är en bra början.

söndag 31 augusti 2014

Rösta!

Min dotter Alice får rösta i höst, och hon får också vara kandidat på Mariefredspartiets lista.
Men när min farmor, som också hette Alice, var 20 år fick hon inte rösta. Hennes mamma Nanny var en av dem som kämpade för allmän rösträtt för hundra år sedan – och till slut segrade!
Sen röstade mina släktingar liksom svenskar i allmänhet både till höger och vänster eller i ”mitten”. Den höger-vänsterskala som definierades på 1900-talets början är dock sedan länge irrelevant. Ändå dyker den upp i de förenklingar som vissa medier och vissa partier gillar.

Själv är jag omöjlig att placera på en sådan skala, och de tester som jag gjort i år ger helt olika resultat. Fundamentalt för mig är människors rätt att vara olika; samtidigt älskar jag de gemensamma lösningarna som vi kan finna i familjer, föreningar, företag eller kommunala organisationer. I min värld står inte individ och kollektiv i ett motsatsförhållande.

De gamla partierna sitter delvis fast i ideologiska låsningar och har svårt att se att de flesta vanliga människor i dagens Sverige varken drömmer om total valfrihet eller en återgång till forna tiders trygghet. Det ska vara gott att leva, och det förutsätter att vardagen fungera, inklusive den kommunala servicen och välfärden; att tåg och skolbussar går, att dagisbarnen får leka i skogen och att mormor är trygg på sitt boende.

I kommunpolitiken borde de som blir valda vara bra på att lyssna och fokusera på de verkliga behoven. Det ger kanske fler tidningsrubriker om man inviger nya monumentala investeringar, men viktigast är att kvaliteten i kommunens kärnverksamheter inte försämras ytterligare– utan förbättras!

Oavsett hur det går med kampen om regeringsmakten, så styrs våra förskolor, äldreboenden och skolor genom kommunfullmäktiges beslut om budgetramar, mål och direktiv. Då gäller det att vi har valt personer som lyssnar, ser behoven, erkänner att det behövs förbättringar och är beredda att driva utvecklingen.

Det kommer också alltid att krävas att medborgare gör sina röster hörda, inte bara på valdagen. Genom en bättre dialog och verkligt inflytande för kommunens invånare så skapas förutsättningar för bättre beslut.



fredag 29 augusti 2014

Tänk globalt, agera lokalt!

Det är en gammal visdom att människor ser, förstår och bryr sig om det som de själva ser, det som är lokala problem och möjligheter.
De gamla partierna, som skapades för att företräda intressegrupper som arbetare eller bönder, har nu börjat inse detta.
Det är tydligt i valpropagandan. I Stockholm står det på massor av affischer att såväl M, som S och KD är de bästa för alla stockholmare, och mer lokalt än så; M lovar att inte höja skatten för Kungsholmen och att de står upp för Östermalm. Nu vet ju folk att skatt inte tas ut i kommundelar, men PR-byråerna hade uppenbarligen svårt att hitta verkligt lokala frågor.

Det är ingen kritik mot PR-konsulterna, hur ska de kunna fånga upp vad det finns för verkliga behov och önskemål hos lokalbefolkningen. Partierna har ju inte heller så många medlemmar längre.
För övrigt visar en alldeles färsk undersökning att ledande politiker i rikspartierna inte upplever att de ens har "möjlighet att påverka vilka vallöften" som deras parti driver. Sämst är det i M, där endast 5 procent upplever att de har en möjlighet att påverka. Men det är inte så mkt bättre i de övriga rikspartierna.
En varningsklocka.
Demokratin i Sverige har byggt på att partier har haft en medlemsdialog. Nu har medlemsantalet rasat och tydligen så är det en väldigt liten del av de aktiva medlemmarna som upplever något inflytande.

Det krävs ett nytänkande. Precis som idén om ett statsbärande parti i Sovjet var helt fel, liksom ett fåtal toppstyrda partier i Polen, DDR, Ungern osv, så måste vi nu konstatera att gamla partier som bara organiserar en liten och krympande minoritet av folket inte kan vara den demokratiska grunden. Om partierna inte klarar att öppna sig mot medborgarna så bör de verkligen ompröva sin funktion.

Denna diskussion har förts bland statsvetare m fl i decennier, men jag ser inte att någon förändring sker nu.

Därför kommer det att bildas fler lokalpartier - det finns nu över 100 - och de kommer att få allt mer stöd. Men det beror inte bara på att de är bättre på att lyssna och föra dialog om närliggande frågor; det beror också på att det finns ett utbrett missnöje med svensk politik, som kommer att leda till att var tionde svensk kommer att rösta på ett renodlat missnöjesparti som inte har en humanistisk värdegrund - ett parti som talar om utvisningar, hårdare straff, indragen tolkhjälp, sämre vårdmöjligheter, men fler poliser och mer nationalistiskt firande.
Ja, det kanske kan tyckas stämma in på mer än ett parti, men jag undviker systematiskt att nämna det extrema partiets namn, för jag blir bombad med hotfulla mejl om jag gör det.

måndag 25 augusti 2014

Vänliga veckan i politiken?

Nu har jag varit kritisk mot rikspolitikens valfläsk, klyschor och utspel ett tag. På kvällens fullmäktigemöte i Strängnäs var dock samtalstonen vänlig och seriös (om man bortser från de ständigt arga männen från SD.)

Nu ska jag vara snäll och försöka hitta bra förslag:
En sak som är bra är att alla partier säger att jobb till alla är ett viktigt mål, kanske inte så konkret, men bra att Borg säger att 250.000 nya jobb är "bara början". Jag tänkte att han knappast kunde vara nöjd med en arbetslöshet kring 8 procent efter åtta år vid makten.
Lite oklart om målet dock, sossarna får en guldstjärna för att de faktiskt sätter upp ett mål, lägst arbetslöshet i Europa, men först 2020, efter nästa val.

Jättebra tycker jag det är att moderaterna nu har affischer där det står något om "mindre klass", och jag är ganska säker på att de syftar på skolklasser inte arbetarklassen. Skämt åsido så utgår jag ifrån att det är allvarligt menat, även om jag inte vet hur man ska detaljstyra på det sättet, samtidigt som jag läser att M vill att rektorerna ska "få större frihet". Jag kan också gilla att FP vill höja lärarlönerna, men samma frågetecken där, FP förespråkar också att politiker inte ska "lägga sig i" utan dela ut skolpeng och låta rektorer få agera ännu mer fritt.

M-parollen "inte bidrag" blir nog föremål för reaktioner, men jag tror inte att man menar att ta bort barnbidrag eller studiebidrag, men kanske bostadsbidrag, nej knappast. Det ska nog tolkas lite friare. Hur som helst så är det (trots delvis negativt kampanjande av främst Stockholmsmoderater) väldigt många fina ord på affischerna.

Mer positivt, ur en kommunal partifolder jag fick i dag:
"Demokratin måste hela tiden återerövras, där alla människor ges lika värde och mångfalden bejakas.
Vi lever i en global tid, men försvaret av demokratin måste ske på lokal nivå där vi alla har ett ansvar."

Förbannat bra uttryckt - av en Strängnäspolitiker i FP! Bravo, Margareta F!

Har läst SD:s alla foldrar, med tjusiga bilder på en glad Jimmie Boy. Har lite svårt att hitta något konkret och seriöst förslag, men tycker att det känns fräscht att de talar om de "grönröda". Till slut finner jag ett förslag som jag nog kan gilla, fast det inte är så konkret: "strängare krav på importerat kött".

Man måste förstås alltid fundera över vilka värderingar som är styrande.

tisdag 19 augusti 2014

Vad valdebatter borde handla om ...

I dag var det debatt mellan tio partiföreträdare i Multeum i Strängnäs, arrangerat av Radio Sörmland.
Debatten genomfördes proffsigt, men lokalradion har dålig koll på vilka frågor som skiljer partierna åt och man hade bestämt att vi inte skulle tala om skolor, kommunikationer, miljö eller demokrati - utan om arbetslöshet och äldreomsorg.

Det var kul att det kom folk och debatten var lugn och saklig, men nån verklig dialog blir det ju inte - snarare ett slags spel, en klassisk teaterscen. Och så fungerar politiken i Sverige ofta, i synnerhet inför valen.

En del av oss folkvalda/valkandidater har viss erfarenhet och kompetens så att vi kan se vissa brister i kommunens verksamheter. Dessa synpunkter bör givetvis kunna framföras till de ansvariga, men det görs inte bra i en debatt. Det är ingen poäng för de medborgare som ska välja mellan olika partier att vi försöker framhålla våra specialkunskaper eller detaljförslag.

Debatter bör handla mer om vad som faktiskt kan skilja oss åt, hur vi ser på demokratiska principer och vad vi prioriterar.

Jag har tidigare hävdat att vi i MFP ska vara extremt tydliga med vad vi faktiskt driver, t ex en lärartäthet på minst 9 lärare/100 elever. Men om vi är så tekniska och använder siffror så blir det inte en debatt som fungerar för dem som lyssnar.

Så i dag valde jag att betona att vi är partiet som har som utgångspunkt att lyssna ordentligt på medborgarna/brukarna.
Om politiker gör det så får vi bättre koll på de verkliga behoven och kan fatta de rätta besluten för att verksamheterna ska svara mot behoven. Det gäller äldreomsorgen på samma sätt som skolan.
Kommunen har enorma resurser men misslyckas ändå med att göra människor nöjda.
Det beror INTE på att människor förväntar sig för mycket.
Det beror på att kommunen inte fokuserar på behoven. Fokus i kommunhuset är på det som sker i kommunhuset. Det är helt naturligt, och det krävs att folkvalda vågar utmana förvaltningen och sätta fokus på det som medborgarna behöver och önskar.

Nej, kommunen kommer aldrig kunna tillfredsställa alla behov. Så har vissa politiker tänkt, men behoven är i princip oändliga och kommunen kan inte hantera alla behov på ett bra sätt. Det behövs mycket mer av:

- dialog med elever, föräldrar, patienter och andra brukare, samt anhöriga och personal
- långsiktig planering
- förståelse för att behoven och möjligheterna är olika på de olika orterna
- samverkan med ideella föreningar, kooperativ och företag

Det behövs:
Nytänkande, öppenhet, samverkan och helhetssyn!


onsdag 13 augusti 2014

Hela kommunen ska leva!

Problem finns i vår kommun. Överraskande påstående? Nej, antagligen inte, men för de styrande verkar det vara enbart "gnäll".
Med växande behov krävs dock att kommunens styrande vågar se problemen, för att kunna åstadkomma nödvändiga förbättringar och prioriteringar.

Stallarholmen, Mariefred och Åker har drabbats av att Strängnäs kommun är så centralstyrd. Faktiskt har även de boende i Strängnäs stad och närhet drabbats av den toppstyrning som varit rådande alltför länge.
I kommunhuset talar man inte högt om orternas olika behov. Det finns nån slags idé om att centralism och storskalighet är bra. Därför blundar man för lokala behov och nonchalerar förslag från orterna. Som moderat ska man inte vara Mariefredsbo, som sosse ska man inte vara Åkersbo, som centerpartist ska man inte vara Stallarholmsbo. Då blir man kallad bypolitiker.
I stället förväntas man vara lojal först och främst med det egna partiet och dess hierarkiska styrelsenivåer.
Det hjälper därför inte att välja in personer med rätt postadress, om de ändå viker sig för partipiskan. Om detta har många avhoppare från rikspartierna vittnat.

Det var därför vi startade ett lokalt parti. Mariefredspartiet har till uppgift att fånga upp vad alla kommunens medborgare tycker och önskar. Vi företräder inte någon partiorganisation, tvärtom, vi företräder enbart medborgarna. Det är vår roll, som vi ständigt påminner oss om. Det innebär inte att vi kan lova runt, men att vi som obundna och lyssnande politiker kan göra rätt prioriteringar.

Vi i Mariefredspartiet har satt fokus på att utveckla den lokala demokratin. Utifrån de enkäter vi har gjort har vi valt att prioritera kommunens kärnverksamheter, främst förskolor, grundskolor och äldreomsorg.
Vi drivs också av att värna vår fantastiska natur och vi krigar för att få till en långsiktig planering – för en hållbar utveckling.

Vi har lagt förslag om direktvald kommundelsnämnd med verkligt beslutsmandat och egen budget i kommunens fyra tätorter.
Vi har lagt förslag varje år om en omfördelning i budgeten så att skolorna få mer resurser, och vi har krigat för att behålla kommunens alla skolor.
Vi driver att äldre ska kunna bo kvar på sina orter, i den form av boende som de behöver.
Vi har föreslagit utbyggnad av cykelbanor mellan kommunens fyra tätorter - samt över den omtalade bron.
Vi brinner för utveckling av kollektivtrafiken. Vi vill att kommunen ska dels sätta större press på SJ och uppmuntra konkurrerande trafik, dels utöka trafiken mellan orterna.

söndag 10 augusti 2014

Sommarhälsning

Strängnäs kommun har fantastiska förutsättningar.

Men allt är inte så bra som det skulle kunna vara. Mycket kan bli bättre.
Om man påstår att allt är bra nu, så har man inte förutsättning att utveckla kvaliteten inom kommunens kärnverksamheter.

Det är dags för förändringar!
Den 14 september är det val till kommunfullmäktige, då har du chansen att rösta för förändring. Om du vill.

Vi vill att demokratin ska leva även mellan valen. Vi har lagt fram förslag om utveckling av demokratin, bland annat att varje kommundel får en direktvald styrelse med beslutsrätt och egen budget.

Sommarhälsningar från Mariefredspartiet

lördag 19 juli 2014

VI TROR PÅ FÖRÄNDRING!

Mariefredspartiet STÄLLER UPP I VALET i Strängnäs kommun!


Mariefredspartiet har - med nytänkande och öppenhet - omprövat vår egen politik.

Vi ser över vår vision och våra program - och välkomnar alla som vill delta och engagera sig.

Vi har beslutat att satsa helhjärtat på höstens val i Strängnäs kommun - med hopp om förändringar!

Vi bildades i Mariefred men vi driver numera samma krav på lokal demokrati för alla delar av kommunen.

Vi kämpar självklart också för miljön, barnen och de gamla - oavsett var de bor i vår stora kommun.

Läs om våra kandidater och vårt valprogram på www.mariefredspartiet.se!