Tänk globalt, agera lokalt!

Det är en gammal visdom att människor ser, förstår och bryr sig om det som de själva ser, det som är lokala problem och möjligheter.
De gamla partierna, som skapades för att företräda intressegrupper som arbetare eller bönder, har nu börjat inse detta.
Det är tydligt i valpropagandan. I Stockholm står det på massor av affischer att såväl M, som S och KD är de bästa för alla stockholmare, och mer lokalt än så; M lovar att inte höja skatten för Kungsholmen och att de står upp för Östermalm. Nu vet ju folk att skatt inte tas ut i kommundelar, men PR-byråerna hade uppenbarligen svårt att hitta verkligt lokala frågor.

Det är ingen kritik mot PR-konsulterna, hur ska de kunna fånga upp vad det finns för verkliga behov och önskemål hos lokalbefolkningen. Partierna har ju inte heller så många medlemmar längre.
För övrigt visar en alldeles färsk undersökning att ledande politiker i rikspartierna inte upplever att de ens har "möjlighet att påverka vilka vallöften" som deras parti driver. Sämst är det i M, där endast 5 procent upplever att de har en möjlighet att påverka. Men det är inte så mkt bättre i de övriga rikspartierna.
En varningsklocka.
Demokratin i Sverige har byggt på att partier har haft en medlemsdialog. Nu har medlemsantalet rasat och tydligen så är det en väldigt liten del av de aktiva medlemmarna som upplever något inflytande.

Det krävs ett nytänkande. Precis som idén om ett statsbärande parti i Sovjet var helt fel, liksom ett fåtal toppstyrda partier i Polen, DDR, Ungern osv, så måste vi nu konstatera att gamla partier som bara organiserar en liten och krympande minoritet av folket inte kan vara den demokratiska grunden. Om partierna inte klarar att öppna sig mot medborgarna så bör de verkligen ompröva sin funktion.

Denna diskussion har förts bland statsvetare m fl i decennier, men jag ser inte att någon förändring sker nu.

Därför kommer det att bildas fler lokalpartier - det finns nu över 100 - och de kommer att få allt mer stöd. Men det beror inte bara på att de är bättre på att lyssna och föra dialog om närliggande frågor; det beror också på att det finns ett utbrett missnöje med svensk politik, som kommer att leda till att var tionde svensk kommer att rösta på ett renodlat missnöjesparti som inte har en humanistisk värdegrund - ett parti som talar om utvisningar, hårdare straff, indragen tolkhjälp, sämre vårdmöjligheter, men fler poliser och mer nationalistiskt firande.
Ja, det kanske kan tyckas stämma in på mer än ett parti, men jag undviker systematiskt att nämna det extrema partiets namn, för jag blir bombad med hotfulla mejl om jag gör det.