Eleverna behöver trygghet

I lördags hade min grundskoleklass återträff, den allra första under de tre decennier som gått.
Det blev oväntat öppethjärtigt. Det skojades en hel del om udda lärare och våra busstreck.
Men det som var rätt sorgligt var att alla pratade om hur jobbigt det varit att vi tvingats byta skollokaler flera gånger. Alla var överens om att det skapade otrygghet.
Vi var lika överens i vår kritik mot de styrande politikerna i Ekerö kommun, som bara fokuserat på att bygga bostäder och försummat planeringen av nya skolor.

I kväll ska barn och utbildningsnämnden i Strängnäs besluta om föreslagen flyttning (och bussning) av Långbergsskolan. Utan att frågan utretts så att man vet kostnaderna för utlovad rivning/nybyggnation, och vad som är än värre: konsekvenserna för barnen har inte analyserats. Det här förslaget har vi folkvalda politiker förvägrats att debattera, vi har inte ens fått ställa frågor om hur det ska behandlas.
Ändå anser jag att det här är en ännu sämre idé än de tidigare förslagen om att flytta/lägga ned Långbergsskolan, Tosteröskolan, Vasaskolan etc.
Hoppas att någon ledamot från C, FP eller S visar sig vara klok, empatisk och rakryggad i kväll!