onsdag 26 mars 2014

Vem styr?

Kommunstyrelsen sammanträdde i dag i åtta timmar.
God stämning, mestadels genomarbetade förslag, mumsiga mazariner...
Men förstås inget förslag som ändrades av de 13 politiska beslutsfattarna.

Tjänstemän föredrog de flesta ärenden och tog upp det allra mesta av tiden.

Ekonomichefen som gick igenom resultatet för 2013 medgav att det var en subjektiv rapport.
Jag var tvungen att hålla med, det ligger i sakens natur att en förvaltning som inte ifrågasätts kommer att upprätthålla en bild av att alla gör allt rätt.
Även när skolresultaten är katastrofalt dåliga, när elevernas missnöje med brist på inflytande är allt värre, när företagsklimatet försämrats ytterligare osv ... när de av fullmäktige fastställda målen inte uppnåtts, när resultaten till och med är sjunkande - så lyckas man tolka det som att "målen är delvis uppfyllda". Antingen för att man hittat nån ny jämförelse, för att siffran för 2012 var bättre än 2011 eller för att det är värre i några andra kommuner.
Som sagt, naturligt agerande. De flesta försvarar sina resultat.

Men vad hände med den styrning som politiker ska utöva - helst utifrån medborgarnas behov och önskemål?

Vi behöver fler människor som engagerar sig i politiken på alla nivåer - och som vågar ifrågasätta.
De unga i dag är bra på att ställa rätt frågor, men inte 17 vill de sitta på kommunstyrelsesammanträden.
Så hur ser vi till att ta tillvara på medborgarnas engagemang?
Det behövs nya former av kommunikation, seriös dialog, mer öppenhet och tydlighet - samt en vilja och ett mod på centralt håll att släppa ifrån sig reell makt.




1 kommentar:

Per Wedlin sa...

Den förenklade bilden av att politikerna bestämmer och förvaltningen verkställer kommer man inte långt med om man vill förstå en kommun.

Det finns totalt 10 ggr fler anställda än förtroendevalda. Av dem arbetar fjärdedel med administration. Till det kommer konsulter både på mer fast bas och de som får begränsade uppdrag. Där finns stor makt.

Man kan göra flera analogier mellan relationen mellan de politiskt förtroendevalda och förvaltningen:

1) Köpare - säljarerelationen:

Som köpare av en dyrare kapitalvara, t e x en bil, så nöjer sig få konsumenter med att bara lyssna på försäljarna. Man läser tester, felstatistik, recensioner, provkör bilen, tar in information från andra som äger bilen.

De beslutsförslag som presenteras av förvaltningen kan betraktas som en säljbroschyr eller offert. Nästan alltid bara med ett förslag.

Med detta synsätt skall man som förtroendevald granska förslagen, jämföra med andra informationskällor och självständigt bilda sig en uppfattning. Det tar tid, men det som är självklart som köpare borde också vara självklart för de förtroendevalda.

2) Som styrelse i ett aktiebolag:

Ledamöterna är utsedda av ägarna. De har ofta kompetenser som är av värde för bolagets utveckling. De skall verka för bolagets bästa men underförstått ligger att de ägare som utsett dem har ett eget intresse som inte alltid, i ett visst tidsperspektiv, ligger i bolagets intresse.

Det kan sägas föreligga även i en kommun. Ledamöterna är utsedda av partierna vars väljare, speciellt i landsorten, tillhör olika samhällsgrupper. Ideologierna är svaga.

I sina beslut försöker ledamöterna tillgodose sina väljargruppers och nätverks särintressen.

Även i detta fall så borde det vara de förtroendevaldas uppgift att kritiskt granska förslagen. Hur objektiva är de? Stämmer siffrorna? Saknas relevant information? Har de som gjort beslutsunderlaget utsatts för direkt påverkan av politiker utanför de besluts som tagit i de politiska organen?

Tjänstemän hamnar ibland i det klassiska dilemmat att välja mellan det som är rätt och lojalitet. Det sistnämnda kan kortsiktigt vara bra för karriären. Långsiktigt kan det vara förödande både för den enskilde och för organisationen. Förtroendet för förvaltningen och kommunen urholkas.