Landshövdingen (fp) på fel spår

Sörmlands landshövding Bo Könberg (fp) har en märklig debattartikel i e-kuriren.
Han förespråkar att kommunerna ska sluta ställa krav på att byggbolagen ska ta hänsyn till miljön, till vad som är hållbart, trivsamt och snyggt/passande i området.
I och för sig är jag inte förvånad, det har länge varit en naiv syn på bostadsbyggande och planering i hövdingens hus i Nyköping.
Utgångspunkten tycks vara att många, många fler svenskar ska jobba i huvudstaden och pendla från Mälardalen. Det kan verka som en självklar sanning om man bara tittar i backspegeln och ser att pendlandet ökat (dock inte bara till Sthlm).
Men man bör ifrågasätta en sån utgångspunkt, för det första med frågan:

Är det verkligen så vi vill leva?

För det andra så talar mycket för att flaskhalsarna vid pendling till Sthlm, den opålitliga tågtrafiken, bilköerna, för att många kommer att vilja undvika daglig pendling.
För det tredje talar den nya teknikens möjligheter för att allt fler kommer att jobba på distans, hemifrån eller i lokala kontor på hemorten.
Därför vore det oklokt att styra all planering till att alla människor ska pendla till Sthlm.

I nuläget är det allra viktigaste - mot bakgrund av klimathotet - att faktiskt minska persontransporterna, och inte bara de som sker med bil eller buss. (I regel kombineras det relativt miljövänliga tågåkandet med bil eller buss till/från stationer.)

En viktig faktor som Könberg väljer att bortse ifrån är att alla kommuner i Sörmland inte är krympande avflyttningskommuner, där man måste göra allt för att locka byggare och bosättare.
I Strängnäs kommun, och i synnerhet i Mariefred, har vi ett stort tryck från bostadsbolag som vill bygga, och det finns redan antagna planer och program för flera tusen bostäder. Vilket Könberg borde veta.
 Problemet är inte att kommunen ställer för höga krav på gestaltning, som han antyder.
Problemet är att det inte finns tillräcklig efterfrågan för att genomföra alla byggplaner under kort tid. Det innebär att vi har ett antal påbörjade områden, ofärdiga vägar och cykelbanor etc.
Det enda Könbergs förslag leder till är att byggbolag får agera fritt på en allt vildare bostadsmarknad, bygga fulare och med sämre kvalitet.
År 2012 bör det i stället vara politikers ansvar att styra så att vi får ett uthålligt byggande med  hus som passar in, med tillräckliga ytor för lek och friluftsliv, med närhet till bra kommunikationer, ekologiskt tänk map materialval och minimal energiförbrukning.
Könberg verkar sitta kvar i 60-talets miljonprogramtänkande, men det finns ju så många misstag att lära av!
En av missarna var byggprogrammet i Marielund, som drevs fram från Nyköping, presenterat som "traditionella, sörmländska hus av bästa kvalitet, för ett gott liv..." Det blev kedjehus med minimala tomter och med material som inte fungerade och med en gestaltning som verkligen inte möttes av applåder. Dessutom hamnade i kommunen i konflikt med ett byggbolag eftersom man inte preciserat gestaltningsreglerna på rätt sätt.
Slutsatsen är att kommunpolitiker måste våga vara tydligare med vad som är den önskvärda utvecklingen och vilka villkor som ska gälla för bostadsproduktion.