Vid kvällens fullmäktige i Strängnäs var det en fantastisk uppslutning av demonstrerande elever och föräldrar. Vilken härlig glöd hos dessa skanderande barn!
Tyvärr verkade det inte som att de 25 i majoritetspakten ville lyssna, inte heller på de många argumenten ifrån oss i oppositionen.
Jag hade verkligen trott att vi skulle kunna få bred enighet om ett beslut om att nedläggning av Långbergs- och Tosteröskolorna inte ska ske, men att man skulle kunna utreda alternativ användning av dessa lokaler liksom Karinslundssskolan.
Men majoritetsföreträdarna lade ändå fram sitt gamla förslag, innebärande att fyra skolor skulle slås ihop till en stor, central F-9-skola.
De trodde att de skulle få moderaterna att böja sig, men Maria & c:o stod upp och hela oppositionen var samlad.
Mitt yrkande om att skjuta upp beslutet och först göra barnkonsekvensananalyser gick igenom, genom en minoritetsåterremiss.
Det känns sorgligt att vi slog huvet i väggen och att majoritetsförträdarna inte har förmåga att ge något när vi sträcker ut en hand. Jag antar att det gått prestige i deras utspel om att skapa en stor centralskola.
Nåväl vi får hoppas att det ändå går att nå en uppgörelse, som räddar Långbergsskolan och Tosteröskolan samt Paulinska och Vasa, samtidigt som vi kan använda Karinslundsskolans lokaler på klokaste sättet under överblickbar tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Oppositionen arbetade verkligen skuldra mot skuldra ikväll för att få ärendet återremitterat. Men det går bara en gång. Ska vi ha det återremitterat en gång till betyder det att det krävs ett rent majoritetsbeslut.
Misstanken gror att majoriteten nu inte kommer att göra ett skvatt utan kallar till ett extra KF i början av februari där man trumfar igenom sitt beslut utan att oppositionen kan göra något.
Då får vi verkligen orsak att fråga oss vilken uppfattning majoritetspartierna har om innebörden av ordet demokrati.
Nja, så var det ju inte riktigt i början av debatten: Då ville ju den moderatledda delen av oppositionen styra upp så att man kunde få förändringar i majoritetens beslut. När man insåg att det inte gick vände man på klacken och yrkade som Vänster- och Mariefredspartierna gjorde från början: Återremiss!
Vi var nog samtliga på det klara med att det var i återremissen det skulle landa, men försöka duger ju med "de utsträckta händernas politik".
Det var ju precis så som Maria påpekade att majoritetens förslag var ett inriktningsbeslut som inte skall tas utan föregående utredning om kostnader och konsekvenser.
Vi tog lång tid på oss att utreda sju alternativ - så förutsätts vi välja ett åttonde - utan någon som helst utredning!
Det vi kunde gå med på var den åtgärd som kunde genomföras utan några stora kostnader och som var överblickbar, nämligen sammanläggningen av högstadierna.
Ebbe har förstås rätt i att v yrkade återremiss först, men Mats har också rätt i att hela oppositionen står enad i kritiken mot såväl nedläggningar av Tosteröskolan och Långbergsskolan som skapande av en stor centralskola med över 1 000 elever.
Majoriteten tror att de kan spara pengar, men det tror inte jag, och hur som helst måste barnens bästa komma först. Varken barn eller föräldrar vill ha en stor skola; då väljer många friskolor.
..synd att det inte gick att fatta beslut kring det vi var eniga om, Paulinska som senareskola. Och sen utreda resten.
Är det centrala lärarfacket eller barnen som ska ha "nära"? Majoritetens definition av närhetsbegreppet skiljer sig avsevärt från vårt. Därav låsningen vid en stor central skola.
Det var en märklig debatt som inleddes med att Lotta Grönblad hade ett långt anförande om hur viktigt det är att lyssna på opinionen och att man nog också kan komma överens med oppositionen. När så kritiken mot majoritetens förslag blev massiv för att inte säga massakrerande så lade hon istället fram förslaget till beslut om nedlägging av Långbergs- och Tosteröskolan utan att vare sig ekonomi- eller barnkonsekvensanalys. Borta var alla tongångar om att lyssna på opinionen! Det allvarliga tycker jag är att förslaget till beslut är att man skall ta det slutgiltiga beslutet i KS och att därmed KF inte får möjlighet att debattera slutsatserna av en eventuell utredning. Detta är inget annat än förakt för demokratin att man smygvägen driver igenom beslut i sluna sammanträdesrum. Majoriteten har åter visat sin syn på hur obekväma beslut skall drivas igenom utan insyn eller inflytande!
Christer Alvin
Vad föräldrar på Långbergsskolan vill. Det har vi ju förstått. Så även majoriteten, även om man inte tycks bry sig. Jag accepterar att majoriteten inte lyssnar på oppositionen, det är politik. men när man inte lyssnar på sina väljare då har man tappat fotfästet. Lotta pratade ju om att ställa ner en fot.
Är det någon som har reflekterat över vad föräldrar och personal på Vasaskolan tycker om en Centrumenhet? jag tror inte dom kunde föreställa sig att deras skola skulle kunna bli så stor. Dom vill ju ha en mindre skola i centrum.
Kerstin
Christer lyfter upp den viktigaste principfrågan (vilket också bl a David i v gjorde på KF):
man kan inte hänskjuta så viktiga beslut från KF t KS.
("Detta är inget annat än förakt för demokratin att man smygvägen driver igenom beslut i sluna sammanträdesrum. Majoriteten har åter visat sin syn på hur obekväma beslut skall drivas igenom utan insyn eller inflytande!")
Jag tror dock att majoriteten kommer att backa på den punkten. KS-ordföranden vill inte att såna här beslut fattas i KS, utan det ska göras i KF.
Kerstin har rätt i att inga föräldrar vill ha stora skolor. Det var inte ens en fråga man vågade ställa i skolutredningen... Svaret blir att man "röstar med fötterna".
Precis Dag, föräldrarna kommer att "rösta med fötterna". Det måste majoriteten förhålla sig till. Det går inte att tvinga fram ett skolbeslut som ingen vill ha. Föräldrar kommer att välja den skola de vill ha, och det är inte majoritetens storskola.
Skicka en kommentar