Skatt, skatt, skatt

Redan i juni klubbade kommunfullmäktige budgeten för 2009, som bygger på en skattehöjning om 90 öre. Det kritiserade jag då för att det är för mycket, för att det saknas prioriteringar och för att majoriteten inte har några åtgärder för effektivisering.

I går kväll skulle fullmäktige fastställa skatten. En ren formsak. Ändå blev det en rekordlång debatt.
Det kändes som att vissa tog tillfället att döma ut majoriteten. Några moderater svartmålade kommunens möjligheter att locka inflyttare framöver. Längst gick väl miljöpartisten som hävdade att sossarna höjde skatten för att infria sitt enda vallöfte, alltså som att skattehöjningen var ett självändamål.

Dessa överdrivna påhopp gjorde att jag avstod från att delta i oppositionskören.
Den sortens pajkastning bidrar varken till minskat politikerförakt eller till att skapa ett bra klimat för konstruktiva diskussioner och breda överenskommelser.

I mitt inlägg framförde jag kritik mot såväl de moderater som sänkt skatten och sparat med osthyveln under valår, som mot de sossar och andra som sprider ut skattemedel med sleven till alla förvaltningar. Det är inte seriöst, långsiktigt, effektivt eller trovärdigt.

I stället för att enbart hålla på med skattetjafs borde politikerna börja fokusera på hur pengarna används: vilka mål ska vi ha, hur ska vi se till att de uppfylls, hur mäter vi, följer upp, utvärderar och fattar korrigerande beslut för att säkra kvalitetsnivåerna?

För handen på hjärtat: om man ska betala runt 100.000 kr i kommunalskatt varje år, så kanske inte det viktiga är om det beloppet höjs med nån tusenlapp nästa år. Det är rimligen viktigare hur alla dessa pengar används, t ex hur våra skolor fungerar, liksom hur kommunen sköter sin myndighetsutövning.

Jag tog i rätt hårt i talarstolen och blev förvånad över att jag sen fick medhåll från ledamöter från s, c, fp och m. Det ser jag som att det finns ändå många politiker som har ambitioner, som vill något, inte bara att hålla skatten "oförändrad" eller att bara spela maktspelet.