På måndag ska kommunstyrelsen godkänna den mångmiljonaffär med Jan Persson som kommunfullmäktige stoppade i juni (efter att Margit Urtegård och jag yrkat på återremiss).
Vi får se hur det går, men vi i mfp, sp och mp kommer att protestera, och jag vet att det finns kritiker även i andra partier...
Tjänstemännens nya förslag är det samma som tidigare, fast man skickar med en karta denna gång. Till KS har vi fått 43 sidor med dokument, om allt från gestaltning av kommande hus till brandvattenfrågor.
Men syftet med affären är inte helt klart: varför ska kommunen ge sig in i en komplicerad affär med markbyten, arrenden och upphandling av sprängarbeten etc? Är det för att det står industriföretag på kö och ropar efter mark? Nej.
Är det som det står i handlingarna att kommunen kommer att kunna sälja marken i framtiden för uppemot 400 miljoner kronor? Tveksamt. Och om man verkligen nån gång får in dessa pengar, hur mycket blir nettovinsten? Vad är marken värd idag som en kommunal tillgång? Det bryr man sig inte om att ens räkna på...
Ytterligare ett exempel på att kommunen vill sälja mark och fastigheter till varje pris - oavsett exploateringskostnader. Liknar ibland Ebberöds bank.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Hej Dag.
Vi får hoppas att det hjälper att protestera. Detta förslag luktar skunk lång väg!
Ebberöds bank? Där hänger jag inte med.
MVH Margit
Hej, Margit!
ST lär ha en artikel om detta på G.
Ebberöds bank är en gammal svensk film och pjäs. Handlar om några amatörer på landsbygden som startar en bank, utan att fatta att en bank lever på skillnaden mellan sparräntor och låneräntor.
Uttrycket används ofta i Sverige )och Danmark) om affärer som inte har långsiktig lönsamhet.
Hej Dag.
Tack. Jag får väl införa begreppet i Norge då:-).
MVH Margit
Käre Dag!
Det var länge sedan en svensk bank levde på den skillnaden!
Idag står väl snarare begreppet för att intäkterna i stort inte täcker kostnaderna utan ägarna får skjuta till kapital ständigt.
Hälsn.
MATS
Ja, det har du rätt i, Mats.
Ett exempel är om en kommun tänker sälja en markäga för 40 miljoner kr, men där ligger en idrottsplats, så man måste anlägga en ny IP för minst 40 Mkr och då låsa upp en annan bit av den krympande kommunala marken.
Sen om tio år säger man åter att man inte har råd att underhålla sin IP, kommunen måste sälja osv.
Hela tiden krymper tillgångarna...
Skicka en kommentar