måndag 12 maj 2008

Myten om tomma skolor

Alex Voronov skriver skarpt i dagens ledare i kuriren om Lotta Grönblad (s).
Voronov är en utmärkt granskare av makten.
Ett påstående som han i dag förmedlar är dock något som han också borde ha ifrågasatt: att det finns alldeles för många skollokaler och att det "är sedan lång tid det stora skolpolitiska problemet i kommunen".
Detta påstående har inte florerat så länge, utan kom i fjol från kommunchefen (som man då måste anta agerade på uppdrag av dåvarande kommunalrådet). Syftet var att överlåta en kommunal skola till Europaskolan samt att friställa central mark till bostadsexploatörer. Det fanns inget pedagogiskt syfte eller något barnperspektiv.

Påståendet om tomma lokaler är dessutom inte korrekt. Det finns inte ett tomt klassrum vad jag vet. I Mariefreds skola är det t ex fortfarande brist på rum, och vi har fortfarande provisoriska baracker på skolgården.
Det finns visserligen lediga stolar i några klasser, beroende främst på att årskullarnas antal varierar rätt kraftigt - så har det alltid varit och det kommer man inte ifrån. Man måste ha en mer långsiktig planering när man talar om att riva och bygga skolor.

En annan orsak till problem är att allt fler elever nu byter skola. Visst är det positivt med valfrihet (om man nu verkligen har tillräcklig information och mognad för att göra ett fritt val), men helt klart drabbar flyttarna skolorna. Rektorerna kan tvingas omorganisera verksamheten, slå ihop klasser och sparka/anställa lärare flera gånger om året.
Detta problem förvärras av att i vår kommunen har ett m-märkt elevpengsystem som ger lika många kronor för varje elev och inte har någon buffert. Det kan slå stenhårt mot enskilda skolor. Dessa problem leder inte bara till otrygghet och i vissa fall sämre resultat utan också till ökade kostnader.

Till skolpolitikens viktiga frågor hör också i vilken mån fullmäktige och/eller nämnden ska sätta konkreta mål för skolorna, eller ska anställda rektorer få agera fritt; ska det bli mer av betygsliknande omdömen eller bättre individuella utvecklingsplaner, hur ska uppföljningen ske; ska föräldrar och elever få mer inflytande? Många viktiga frågor... och utgångspunkten måste vara barnperspektivet.
Så den tidigare moderata ledningens påståenden om att allt går så bra och att enda problemet är alla tomma skolor, det är ett påstående vi kan arkivera, anser jag.

Inga kommentarer: