EU eller?

Som engagerad i ett lokalparti brukar jag inte kommentera landstingspolitik, riksdag eller EU-val. Men i är är det svårt att undvika.
Valrörelsen har börjat - vänta, vilken rörelse? I Sverige är det främst partier med massor av pengar som anlitar PR-konsulter som driver kampanjer. Men hur som helst, dessa kampanjer är hittills väldigt långt ifrån visioner, långt ifrån ideologier, långt ifrån människors behov och långt ifrån de uppenbara problemen i skolan, äldreomsorgen och miljön.

De som ägnar sig åt att skönmåla egna prestationer och skylla dåliga resultat på politiska "motståndare" som styrt långt tidigare, de förtjänar inte och vinner knappast respekt hos många medborgare.

När det gäller det närmast stundande valet till EU-parlamentet så är det svårt för väljare att veta vilka partier/personer de ska rösta på - om de ens vill rösta.
Jag har stor förståelse för de som betraktar EU som ett centralistiskt, byråkratiskt, konservativt projekt, som mest gynnar storbönder, multinationella företag samt lobbyister och politiker som inte lyckats vinna förtroende för en karriär på hemmaplan.
Jag har också stor sympati med de kritiker som säger att det är fel att bygga nya murar runt ett rikt Europa.

Men när människor från olika länder möts och försöker komma överens så är det ganska häftigt. Jag kan inte låta bli att gilla EU-parlamentet. Det var från början bara ett falskt sätt att legitimera den nya toppstyrda Unionen, men numera har parlamentarikerna reell makt. Som de använder i bland, även om det går trögt - även om man kan ifrågasätta om beslut om t ex fiskekvoter eller gemensamma asylregler verkligen efterlevs.

Dialogen i sig har dock betydelse, vill jag tro. Det är större risk att hökar på regeringsnivå driver fram onödiga och våldsamma konflikter än att parlamentarikerna gör det.

Så nu är jag i Strasbourg och pratar med våra ledamöter, främst om behandling av flyktingar och arbetskraftsinvandrare.