söndag 3 november 2013

Inget "daltande" med asylsökande

Till Sverige kommer denna höst ovanligt många flyktingar. Det beror dels på att livet kan vara outhärdligt eller i direkt fara i Syrien, Eritrea med flera länder. Det beror dels på att det i flyktinglägren spridits en bild av att Sverige är ett land som är tryggt med bra skolor och en välkomnande inställning.
- Alldeles för välkomnande, faktiskt daltande med asylsökande, säger politiker i mer än ett parti.
Men de har inte sett hur det fungerar i praktiken, vilket jag tvingats göra denna höst, som "god man" för ett asylsökande barn.

Migrationsministern försöker låta positiv till invandring - men säger samtidigt att han hellre såg att en stor del av flyktingarna hamnade i andra EU-länder. Sverige skickar tillbaka personer som man kan bevisa har varit i ett annat EU-land - som i sin tur kan skicka dem vidare tillbaka till förtryck eller misär.
Men barn får inte sändas tillbaka, efter beslut i juni av EU-domstolen.
Därför beslutar Migrationsverkets byråkrater nu att allt fler av barnen är över 18 år, det vill säga icke-barn. Det är beslut som fattas oavsett vad barnen själva säger och trots att vissa har dokument med födelsedatum.

Så här lät det häromdagen när Dawit och jag kallades till Migrationsverkets kontor i Uppsala:

”Vi ifrågasätter att du skulle vara 17 år, vi tycker att du verkar vuxen”, säger handläggaren, läs förhörsledaren, som är en bister dam i 50-årsåldern.
Dawit är, liksom jag, helt oförberedd på den korseld av frågor som via tolk sköljer över honom. Han har flera gånger berättat att han var 16 år när han i fjol flydde efter att ha gått 11 år i eritreanska skolor.
”Du säger att du började skolan när du var 5 år, vilket år och vilken månad var det?”
Dawit darrar och svarar att han inte riktigt minns, och jag tänker att förhörsledaren själv knappast har varit en 5-åring som ens kunnat månadernas namn. Själv vet jag att jag började i augusti enbart för att vi alltid gör det i Sverige. Så ser det inte ut i alla länder. I Eritrea kommer barn och går; beroende på väder, lokala traditioner, familjens ekonomi, hälsa med mera. Inte många barn går 11 år i skolan, men Dawit säger att han gjort det och han har ingen anledning att ljuga om detta.
”Hur gammal var du när du började elfte året?”
Dawit är en smart kille som lätt kan räkna ut att rätt svar ska vara 15, men han svarar utan att tänka efter: ”16”.
”Då är du minst 18 nu”, triumferar handläggaren, och det hjälper inte att Dawit protesterar. Hon har bestämt sig och hennes beslut går inte att överklaga.

Plötsligt är Dawit myndig, förlorar sin rätt till juridiskt ombud och god man.
Dawit är bedrövad och grämer sig över att han blev så stressad att han svarade fel. Han har haft ett hemskt år som flykting och hade just börjat känna hopp om att kunna leva ett riktigt liv här, studera flitigt och förhoppningsvis bli läkare. Nu väntar avvisning till Österrike, där han råkade bli gripen av polis på resan hit. Hur han kommer att behandlas vet vi inte.

1 kommentar:

Ex injuria jus non oritur sa...

Som ståthållare för mänskliga rättigheter i övriga världen är Sverige ganska fascistiskt när man synar korten på hand.

Vad bra det hade varit om Sverige åtminstone kunde gå i bräschen för att driva på en reell demokratisering i länder som idag lever under diktatur - det skulle vara det bästa sättet att förhindra krig och förtryck och därmed tragiska öden av människor som tvingas fly.