En sorgens dag

Vansinnesdådet, det ofattbara, som skedde i Norge i går, behöver bearbetas genom många samtal. Tala med varandra!
Börja gärna med de fördomar som vi bär med oss som ett ok, som gör att så många av oss snabbt pekar ut de skyldiga, "muslimerna". Jag skulle önska att de slutsatserna drogs för att det fanns indicier eller för att majoriteten av såna här dåd utförs av islamska fundamentalister. Men så var det inte, det var enbart fördomar, förstärkta av en tydlig illvilja hos de som spädde på med tal om "religionskrig".

Faktum är att majoriteten av terrordåden i Europa begås inte av muslimska extremister, de står inte ens för 10 procent, faktiskt inte ens 1 procent, enligt EU:s polisorgan, Europol.
De allra, allra flesta terrorbrott i vår del av världen begås av människor som är kristna och kallar sig nationalister eller konservativa.
Därmed inte sagt att man kan bunta ihop den här sortens värderingar stämpla dem som höger och hävda att de leder till våld!

Nej. Lika lite som religionen islam.
Men tänk så lätt det har varit att under ungefär 20 år sprida en extremt felaktig bild av muslimer, och så bra det har passat såväl medier som vissa opinionsbildare. Jag vill hävda att detta propagandakrig tog fart när George Bush den äldre plötsligt behövde en ny fiende, efter Berlinmurens fall. Men det som fått mytbilden att spridas så väl har varit alla som av okunskap eller rädsla hållit med, ungefär som så många höll med under 30-talet om den judisk-bolsjevikiska faran.
Vi har alla fördomar och det är bekvämt att spela med.
I stället för att tydligt säga ifrån.
Det betyder inte att vi inte ska kritisera hur kvinnor traditionellt behandlats i Afghanistan, bristen på demokrati i Libyen, de orimliga straffen i Saudi eller alla problemen med svensk invandringspolitik.
Men oavsett hur starkt vi reagerar på olika kulturskillnader, värderingar och beteenden så är det aldrig okej med diskriminering, hot, våld, terror eller krigshandlingar som riktas mot civila.