torsdag 3 februari 2011

Onödigt höga arvoden

Kommunalrådens och de andra högsta politikernas arvoden höjdes genom beslut i måndags retroaktivt från 1 januari.
Det är ansenliga höjningar, merkostnaden uppgår till mer än 10 miljoner kronor denna mandatperiod.
Förslaget kom från S-C-FP-MP-majoriteten. Moderaterna har sen i höstas sagt att de är mycket negativa till detta slöseri med skattemedel, men när jag frågat om de verkligen kommer att säga nej till höjningarna - som gynnar även ledande moderater - så har de tigit.
I tidningen (ekuriren.se) framstår det som att moderaterna protesterade på fullmäktige. Det gjorde de absolut inte, tvärtom, de sa inte ett kritiskt ord, lade inget motförslag och valde att inte ens rösta emot.
Inte så konstigt, det är svårt att säga nej till pengar. Grovt räknat så tjänar de ledande moderaterna på sina fasta månadsarvoden nu ytterligare 2,5 miljoner kronor.
Dessutom höjdes sammanträdesarvodena med 17 procent, så alla borde vara nöjda, tacka och ta emot.
Men det gjorde inte vi i MFP, vi lade motförslag om sänkningar och det gjorde också V, med instämmande från SD. Tidigare har även SP och KD varit kritiska, men jag noterade inga invändningar därifrån vid detta fullmäktige.

4 kommentarer:

Mats Werner sa...

Skamligt isåfall, Dag! Att inga invändningar kom från KD och SP alltså!

Per Wedlin sa...

Håller helt med dig.

Många av de som arbetar ideellt i föreningar av olika slag tycker nog att arvoderingen i kommunpolitiken är apart.

Politiska uppdrag i kommunerna var under lång tid oarvoderade. Arvoderingar infördes antagligen för att bredda representationen - att engagera sig i samhället skulle inte vara förbehållet de "besuttna". Det var bra. Men nu undrar jag om det inte är dags att ifrågasätta systemet.

Arvoderingen är ändå knappast så hög att den kan locka kompetenta personer att avstå tid från annan verksamhet. Det är andra drivkrafter som måste vara avgörande. Som viljan att vara med och förändra, förbättra och styra utvecklingen i kommunen.

Hur skapar vi ett system där personer med dessa drivkrafter lockas till de styrande församlingarna?

Dag Bremberg sa...

Om man vill locka "komeptenta personer att avstå tid från annan verksamhet" så ska man göra det lätt att få ersättning för förlorad arbetsinkomst och pensionspremier.
Arvodenas nuvarande nivåer och utformning är fördelaktiga för pensionärer och arbetslösa politiker - oavsett vad de faktiskt uträttar.
Jag anser att arvodena endast undantagsvis ska vara fasta, att de framförallt ska bestå av ersättning för utfört arbete, t ex sammanträden och studiebesök.

Per Wedlin sa...

Jag menar att arbete under en viss tidströskel bör vara oersatt. Det är det pris som de som vill vara med att påverka själva måste betala. Och så är det nog också i praktiken.

Ovanför denna tröskel så kan man tänka sig ett tidsrapporteringssystem. Men vem avgör vem som skall få lägga tid på vad och hur avgörs kvalitén?

En stor volym av opinionsbildande verksamhet görs oavlönat, även om en del som arbetar med det har befattningar inom området som underlättar. Det är min erfarenhet från arbete kring kärnvapenfrågan på 80- och 90-talen. Dagens bloggare tjänar sällan heller några pengar på vad de skriver.

Bransch- och lobbyorganisationer med anställda opinionsbildare är en annan grupp. Dessa finansieras normalt av medlemsföretag eller enskilda medlemmar. Där finns vissa likheter med kommunernas partistöd och finansiering av oppositionsråd.

Jag håller med om att den sneda åldersfördelningen mellan befolkning och aktiva politiker är ett problem. Det politiska livet i Strängnäs liknar rätt mycket en pensionärsrörelse. Men jag tror ändå att det kan bli svårt att öka de yngres deltagande med högre ersättningar och få ett bra resultat i verksamheten.