måndag 12 juli 2010

Nu har jag smält Almedalen

Åter i Mankan efter intensiva dagar på Gotland.
Politikerveckan innebär många stimulerande möten med såväl journalistkollegor som experter, idealister, lobbyister och politiska aktivister.
Allt detta är nyttigt; fler politiker borde vara där. Anmärkningsvärt få sossar, men tyvärr präglas ju (S) av en kultur som är inåtriktad.
Mona Sahlin betonade i sitt starka tal hur berikande hon uppfattar samarbetet med V och MP. Detta är nytt för (S), men jag tror tyvärr inte att majoriteten av sossarna tänker så.
Sahlin talade också om vikten av förnyelse, men det innehöll inget konkret nytt, utan hon föll hela tiden in i att se tillbaka. (S) är än så länge fast i historien.
Det självförtroende som Sahlin verkar känna nu delas inte av de dystra sossar jag mötte.

Maude Olofssons tal var fullt av angrepp på oppositionen och hot om vad de kan tänkas ställa till med om de vinner valet. Kändes väldigt överdrivet och surt. Det hon sa om den egna (C)-politiken kändes inte ärligt, då hon faktiskt suttit i regeringen i fyra år och man måste ställa frågan:
Varför har du inte under dessa år gjort - eller åtminstone föreslagit - något av det du nu lovar?

Göran Hägglund körde liksom de övriga med skrämseltaktik. Dessutom verkade han desperat att försöka rädda KD kvar i riksdagen genom att mellan raderna kritisera (M).
Han ska ha beröm för att han däremellan var väldigt rolig, när han pratade om politik som en fotbollsmatch. Han sa att de rödgrönas lag har för många vänsteryttrar.
Fast han sa inte om han själv vill spela högerytter, det verkar i mina ögon som att KD inte spelar riktigt öppet, utan försöker vara såväl ärkekonservativt moralistiska som modernt liberala.

Sammanfattningsvis så är det glädjande att samtliga partier nu säger sig sätta fokus på välfärdens innehåll och kvalitet.
I stort sett samtliga talar också om att ge "var och en efter behov".
Det kan ju låta som om Marx och Lenin återuppstått, men jag tycker att det är sunt att efter en period med alltför mycket fokus på skattekvoten så har svensk politik åter börjat handla om vad vi faktiskt ska göra med skattepengarna.

Inga kommentarer: