Det är 50 år sen Dag Hammarsköld dödades och snart 500 år sen Gustav Vasa valdes till kung och sen rev bl a klostret Marie Fred.
På FN-dagen talade jag om vad vi kan lära av deras gärningar, när jag hade äran att få hålla högtidstalet i Mariefreds kyrka.
Dag Hammarsköld lär oss dels genom sitt agerande som FN-ledare och dels genom det han skrev detta:
Var och en har ett ansvar att göra sitt bästa för att bidra till en bättre värld.
Dag H var som person blyg, hade svårt att visa känslor, föredrog ensamheten och bildade aldrig familj. Trots det kunde han göra valet att ta vara på sin intelligens och agera ofötrutet i ett offentligt sammanhang - för väldens bästa.
Vi bör alla någon eller några gånger göra som Dag H, ställa oss frågorna: Vem är jag, vad vill jag, vad kan jag?
Tack vare andras släktforskning vet jag numera att jag är släkt på långt håll med den store man som inspirerade mina föräldrar att ge mig ett så ovanligt namn - utan att för den skull nånsin säga nåt om att jag borde ha Dag H som förebild.
Jag vet nu också att Dag H hade en anfar, Gustav Eriksson, som var driftig och listig. För snart 500 år sen lyckades denne Vasason bli vald till kung, delvis för att många av dem som skulle varit mer naturliga i rollen hade mördats vid Stockholms blodbad.
Så snart den av tyska hansan sponsrade Gustav blivit vald till kung inledde han sina attacker på de religiösa. I många gamla historieböcker har det beskrivits som den nödvändiga "reformationen". I själva verket var det så att Gustav var ute efter kyrkans och klostrens tillgångar.
Klostret Marie Fred var stort och rikt, det hade boktryckeri, odlingar, hantverkare m.m. och över 160 gårdar hörde till klostret - som fått enorma donationer av de ledande i landet, bl a Sten Sture och Jakob Ulfson.
Den stora Sture-stenen på kyrkbacken i Mariefred fanns inte på Vasas tid, för då hade han säkerligen rivit ner den på samma sätt som han rev klostret.
För att kunna behålla makten var det viktigt för Vasa att sprida myter om sin storhet. Han lyckades otroligt väl och i över fyra hundra år har han okritiskt beskrivits som en stor kung, rentav en hjälte. Men våra tiders historiker ger en helt annan bild av denne våldsamme diktator, som föraktade alla fromma och svaga.
Kommer den bilden förträngas av de konservativa i Strängnäs som vill "fira" minnet av kungavalet 1523? Är intäkterna av ett kortvarigt turistjippo så lockande att man är beredd att åter ge en förljugen bild av historien?
För övrigt lär väl kostnaderna för jippot dra iväg och bli långt större än intäkterna för kommunen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Intressant. Du har anor Dag!
Blir nyfiken. Vilka historiker som nu reviderar synen på Vasa, refererar du till.
Att Vasa var skuldsatt och "reformerade" Sverige för att kunna betala tillbaka till Lubeckarna är väl ingen hemlighet. Ej heller att han vara var en furste i Machiavellisk mening. Jämförelsen med Dag Hammarsköld, är orättvis för dem bägge. Vasa ska ses som en representant för Sverige. Hammarsköld för något mycket större.
Niklas Ekdal och Petter Karlsson 2009 utgav en bok i vilken de listade de 100 viktigaste namnen i svensk historia. Vasa toppade den listan, så nog lever myten kvar om Vasas betydelse för vår nation. Frågan är väl om den står sig fram till 2023 och om vi jämte firande även unnar oss att problematisera Gustav Vasas arv. Det tycker jag skulle var klädsamt för en bildningskommun som vi kan bli tills dess.
Patrick. Det är helt rätt, det är inga hemligheter som jag nämner, det är heller inte nyheter, men det verkar som att myten om Gusav Vasa som en hjältekonung omhuldas. Han var en diktator med blodiga händer som stal från de kyrkliga och skodde sig personligen. Dessutom såg han till att avskaffa principen att svenska kungar ska väljas, så att hans son istället skulle få ta över all makt och rikedom. (Att sönerna sen gav sig på varandra är väl helt logiskt.) Myten om Vasa var också en sak som togs upp häromdagen i TV4:s serie om Sveriges historia.
Visst ska vi uppmärksamma 500-årsdagen av kungavalet, men en viktigare händelse i vår kommun var när han tre år senare rev hela klostret Marie Fred (liksom Vårfruberga kloster). Ett lämpligt sätt vore att se till att utgrävningar görs och att fornminnena synliggörs för såväl boende som framtida turister.
Skicka en kommentar