Ett år i politiken - and still kicking

Ett år har gått sen valet då nya Marfiefredspartiet fick 20 procent och tog sig in i fullmäktige, kommunstyrelsen och de flesta nämnder. Vi har börjat analysera våra erfaranheter. Några slutsatser:
1. Det är lätt att dras in i apparaten och nöja sig med att reagera på det som kommer upp på dagordningen. Om man hinner läsa igenom handlingarna är det i sig en prestation, som uppenbarligen inte alla politiker klarar. Det gäller att kunna ta ett steg tillbaka och med lite distans se vad som är viktigt samt att driva de frågor som man anser viktiga.

2. Blockpolitiken fortsätter, även när de borgerliga inte har egen majoritet. Talet om öppenhet efter valet har vi inte sett mkt effekt av. Fortfarande avgörs de allra flesta frågor i slutna rum innan de kommer till fullmäktige, ja, t o m innan de når kommunstyrelsen. Beredningsutskottet var en chans för partiernas företrädare att ge synpunkter innan KS, men utskottet lades ner av borgarna i samförstånd med sossarna.
Så vad är positivt? Tja, i bland lyssnar man på oss, och i bland bryter fp eller sp allianslinjen.

3. Tjänstemännen kan styra oerhört mycket, även i principiellt viktiga frågor. Det beror dels på att några av dem i åratal har tillåtits agera fritt, dels på att vissa ledande moderater gärna samspelar med tjänstemän i stället för att diskutera öppet med politikerkollegorna. Lösningen är att politikerna visar ryggrad och säger ifrån när beslutsunderlagen är undermåliga och den politiska viljan inte verkställs.

4. Mariefredsnämnden är ett forum för mer öppna diskussioner, men nämnden har svårt att genomdriva sin uppfattning; den blir nästan som ett organ som bekräftar Mariefredskontorets (ofta kloka) linje. Nämnden respekteras inte av andra nämnder eller av KS och har ingen reell makt över de viktiga frågorna.

Läs mer i nästa nummer av utmärkta Mariefredstidningen!